Tantvarning

Jag blir inte mer än 36 år i sommar, men ändå finns där ibland små tant-vibbar.

Nyårsafton var ett lysande exempel på det. Där stod vi och tittade på fyverkerierna som smälldes över stan. Vi hade inga själva med oss ut, utan tittade på det som skjöts upp på andra håll. Efter en liten stund dyker det upp brevid oss som smäller av lite fjäser. Och med en gång börjar jag muttra saker som "jojo, den var ju just fint förankrad, utgör en livsfara för oss andra bara, gör det" eller "de hade inte läst regel nummer två heller, var inte påverkad när du hanterar fyverkerier" och för att avsluta det hela saker som "hua, vilken miljöförstörning fyverkerier egentligen är. Och slöseri med pengar".

Det räcker dock inte med det här i tantvarningsväg. När vi står där, med de betydligt yngre sällskapen runtomkring oss ser jag hur det slängs platsglas lite här och var. Jag sa inget först utan höll bara tyst om det. Men tillslut gick det inte. Det står två tjejer och en kille närmast oss. De hiviar iväg ett platsglad över vägräcket som fastnar i buskarna. En av tjejerna hiviar iväg något annat och det fastnar i samma buske. Så ångrar hon sig och inser att hon behöver prylen och tar klivet över vägräcket och tar tillbaka den. Men då kunde jag inte vara tyst längre:
- När du ändå har klättrat över kan du väl vara snäll och ta med platsglaset som din kompis slängde där? Känns lite onödigt att låta det ligga kvar när du ändå klättrat över eller hur? 
Till mitt försvar måste jag tillägga att jag sa det snällt och vänligt (och de verkade inte bli arga, blev inte kallad varken kärring, kossa eller något annat otrevligt) och sedan önskade dem ett gott nytt åt och trevlig festande. 

Maken tyckte nog dock att det var sådär lagom kul och snarare pinsamt skulle jag tro. Stackarn, han får alltid skämmas för mig. ;-)

Fridens!

Slottsdam

Jag ville resa bort över nyår, något varmt ställe med sol och bad. Maken var inte så sugen. Kan jag iofs förstå eftersom julen skulle tillbringas på ön och det då för honom bara skulle bli en massa resande och "vara borta". Men som kompensation föreslog han att vi skulle åka på en herrgårdsvistelse, något som jag suktat över titt som tätt.

Det blev lite mer än herrgård - det blev ett slott - Rånäs Slott. Rånäs Slott ligger för er som inte vet mellan Uppsala och Norrtälje och befolkas av 30 plus par i lite variernade upplagor - med barn, utan barn eller väntandes barn. Det fanns några enstaka andra konstallationer också - kvinnor i tre generationer (mormor, mamma och dotter) och ett och annat par i högre pluskattegorier. En av dem lät lite förvirrad när hon tog för sig av godsakerna på Afternon teat:
- Jag trodde att det mest var folk i vår ålder, har de unga inget bättre för sig?
Okej, det sistnämnda sa hon inte ordagrant, men det fanns där i undertonen.

Vi intog gott eftermiddagste, fick underbara spa-behandlingar (maken också), satt i ljusterapirummet och badade bubbelpool utomhus i vintermörkret. Det är lite roligt att sitta och iakta andra på sådan här "tillställningar". Den här gången avstod vi dock från att hitta på historier om de runtomkring oss (ni vet där man bestämmer vad de heter, jobbar med, hur de träffades, om de har barn, vad de gör på en lördagkväll osv). Nu var det ju som sagt en ganska likformad besöksskara där så det var kanske inte så dynamiskt och uppseendeveckan, bortsett från när en kille, i vår ålder med ett barn i bärsele på magen, kommer insläntrande i salongen där afternon teat intogs av oss andra gäster klädd i morgonrocken och vita spa-tofflor på fötterna. (sådan där som eg inte är så mycket tofflor utan mest bara en sula med en bredare tygbit över själva foten). Och oj så man reagerade på det. Lite sneglande sådär, titta på varandra och fundera på hur avslappnad man får vara på ett afternon tea på ett slott. Men annars som sagt, väldigt likriktad besökandegrupp.

Men å så trevligt det var! Jättegod mat, gott vin matchat till det, trevligt afternon tea, sköna sängar, sköna behandlingar med mera. Och ett alldeles underbart vinterlandskap utan för fönstren. Bara lite snö, men tillräckligt för att täcka marken, ingen vind så snön låg kvar på alla grenar på träden, solsken som gnistrade i snön och alldels djälva skitkallt. Men annars, helt perfekt.


Gott nytt år!

Okej, jag vet, det blev nyår för flera dagar sedan, men jag har - som vanligt - inte varit inne och bloggat något. Så mitt nyårsönskande kommer lite senare än beräknat.

Julen har firats med familjen på ön. Nyåret firades med maken och en lite raketrädd katt hemma i Solna och de sista dagarna på ledigheten (nästan i alla fall) spenderades på Rånäs Slott i lyxens tecken.

Jag hade hoppats på att gå tillbaka till jobbet och känna mig utvilad och redo att möte en tuff och spännande vår. Känner mig nog hyfsat utvilad men min djävla huvudvärk som jag dragits med i långt mer än en månad nu har jag inte blivit av med. Tror att jag hamnat i en dålig cirkel med vanliga huvudvärkstabletter så jag försöker avgifa mig själv, tar kanske några dagar till innan jag lyckas. Men jag känner mig i alla fall redo för att gå tillbaka och jobba, för jag är djävligt uttråkad kan jag säga.

God forstättning på det nya året. Och ett mini-nyårslöfte från mig är att blogga lite. Om jag lyckas får ni väl hänga kvar för att se.

Fridens!

Morgonpass

Har upptäckt pratradion igen. När jag var yngre lyssnade jag mycket på radio. Radion stod nästan alltid på hemma i köket. Varje lördag lyssnade jag på Tracks och på söndagar var det dags för svensktoppen. I alla fall när det hade varit Melodifestivalen för då var det låter som jag gillade, annars var det mest dansbandslåtar och Jan Malmqvist med "De sista ljuva åren". Fredageftermiddag/kvällarna var det Rakt över disk som gällde och jag bara älskade det och hatade att lokalradion på Gotland gick in och bröt klockan 5. Lyckan var total när lokalradion fick en egen kanal och man kunde välja att fortsätta lyssna på Clabbe.

Men så hände något. Jag flyttade hemmifrån. Skaffade tv. Cd-spelare. Sedan kom datorn och KaZaa och nedladdning av mp3 musik. Jag hade ljudintryck på andra sätt än att lyssna på radio. Men så började jag cykla i våras och i samma veva började jag lyssna på radio på morgonen. Och jag återupptäckte pratradion. Det är ju riktigt trevligt att höra på musik och prat i en lagom blandning. Bäst är Morgonpasset i P3, måndag till torsdag för då är det Martina och Olle som håller låda. Dem gillar jag. De två från Göteborg är också bra, men Martina och Olle - de är ett strå vassare. Fast det går ju ganska fort till jobbet, så jag får bara höra cirka 20-25 minuter. Kanske ska jag börja lyssna på podsändningar, då kan jag få lyssna på dem när jag cyklar hem också och det bara är skit på radion (försök själv att lyssna P

En antik maskin?

I går gick jag förbi en butik som säljer kontorsmaterial. I fönstret stod något jag trodde inte längre såldes. Jag trodde nog inte ens att det fanns längre. Jag kan liksom inte komma på när man nu för tiden använder den. Jag minns när den var höjden av kontorslyx och när vi fick en så kände jag att vi var sååååå moderna.

Jag pratar om den elektriska skrivmaskinen. Den går loss på 1600 kr, vilket ju iofs inte är så farligt. Men som sagt, vem använder dem? Har ni några förslag?

Funderar att gå in i butiken nästa gång och höra deras försäljningsargument. Varför jag ska välja en skrivmaskin istället för att använda datorn. Och ringa till Facit och höra deras försäljningsstatistik för produkten för att få en bild av hur många det finns där ute som fortfarande tycker att en elektrisk skrivmaskin är höjden av lyx.

Fridens!

Impulsköp

Häromkvällen kunde man på text-tv läsa att Systembolaget nu skulle arbeta aktivt för att förhindra impulsköp. Detta skulle främst ske genom att det vid kassorna bara skulle placeras alkoholfria drycker.

Men ska de verkligen stanna där? När man planerar en livsmedelsbutik vill maximera spontanhandladet. Därför lägger man tex mjölkdisken längst in i butiken eftersom de flesta ska köpa mjölk och då måste de gå genom hela butiken och kan då bli utsatta för fler "impulsattacker".  Därför borde Systembolaget göra tvärt om. Ölavdelningen, billiga spritsorter  och bag-in-box borde finns längst fram i butiken så att kunderna inte behöver bli frestade att impulshandla dyr exlusiv sprit eller en extra flaska rött på vägen. Tycker ni jag ska skicka in tipset till Systemet? ;-)


Fridens!

Det närmar sig

Badrummet börjar se ut som ett badrum igen. Det är inte riktigt klart, men nu har vi vår bänk uppsatt, de tre skåpen ovanför den också. Stomen till handfadsskåpet är uppsatt och spegelns ram med lysen sitter på plats. Och så har vi ljus i badrummet igen. Så nu är det rörgrejerna kvar och sedan har vi ett badrum igen. Så förhoppningsvis har vi ett badrum till helgen igen. Åh, så jag längtar för det börjar verkligen bli snyggt och det ska bli så kul att se det när det är helt klart. Och då ska jag ta ett långt bad, med levande ljus på bänken och ett glas vin på badkarskanten.

Hoppas, hoppas, hoppas det blir till helgen.

JAAAA....

....nej!!!!

Ja för att Depeche Mode ska ut på turne igen och att de kommer till Sverige.

Stort nej för att den enda spelningen de gör i Sverige är på Arvikafestivalen.

Jag är för gammal för festivaler. Jag vill helst ha en sittplats. Jag vill helst kunna åka hem på kvällen, eller åtminstonde kunna sova på hotell. Arvikafestivalen är det camping som gäller.

Okej tänker maken och jag, vart mer i Europa spelar de? Ah, London! Najs. På stora o2 arena (milleniumdome) med 20 000 platser. Satt redo vid datorn idag när biljetterna släpptes, men återigen - nej!!! Fick inga biljtter. Nu står hoppet till Köpenhamn och Parken på måndag när de biljetterna släpps.


Dessutom är idag en sådan där dag när jag absolut inte vill kör på någon Itrim metod och undvika kolhydrater, vin och godis. Jag vill ha en såsig god pasta till middag, en flaksa gott vitt vin och avsluta med chokladpraliner!!!!! Men det är bara att stålsätta sig. Tror det är pms som spökar. Och jag vill hellre gå ner än vad jag vill ha de där sakerna. Så det så!

Hur många täcken har du i extrasängen?

Det ringde min syster och frågade i gårkväll. Fattade först inte riktigt vilken säng hon menade. Pratade hon om hur många täcken jag hade haft i hennes extrasäng när jag nu var där och besökte dem? Eller om min och makens säng här hemma? Tillslut fattar jag att det är extrasängen i vårt gästrum här i Solna hon pratar om. Svarar att det är två täcken där och hon replikerar: " Det var ju tur det". Fattar först ingenting. Jaha, vadå tur. Varför då? Och så ramlar plotten ner...

... de har fått positivt besked om Mo (hennes killes) uppehållstillstånd i England (där de bor)!!!! Äntligen, efter flera år av skrivelser, ansökningar och bevisinlämning har de äntligen fått veta besked att eftersom syrran är medborgare i ett annat EU-land så får han som hennes partner stanna i England han med i upp till fem år (sedan måste de förnya processen). Troligen innebär det här också att de nu kan få gifta sig, för de har de inte fått göra förens hans papper är klara. Men det bästa av allt är att nu kan han äntligen få resa igen! Han har ända sedan han kom för 8-9 årsedan inte kunnat lämna landet på grund av att han då troligen inte skulle komma in igen. Han har fått stanna i landet, jobba, betala skatt, ha körkort, äga bil, rösta i kommunlaval med mera, men inte kunnat resa med risk för att inte komma tillbaka in i landet. Så nu ska de fixa med pass och andra papper och sedan kan de äntligen ut och resa. Och bland de första resorna blir troligen då till Stockholm och gästrummet med två täcken i Solna kommer att användas.

En sådan otrolig lycka att det äntligen är klart. Att de äntligen kan få gå vidare med sina liv, resa på semester, gifta sig med mera. Och komma med hem hit till Sverige. Han har aldrig kunnat vara med här. Inte sett hur någon av oss bor. Inte sett ön och syrrans uppväxtsort och barndomshem. Och de kan nu äntligen börja planera för en resa till Uganda så hon får se allt det här också. Och så att släkten som finns där kan få träffa lillkillen. Åh, jag är verkligen så glad för dem!

Fridens!

Kaos

Jaha, då väntar minst 2 veckor av mindre kaos i lägenheten. Äntligen sätter renoveringen av den sista del i vår lägenhet i gång! De har kommit och börjat riva ut vårt badrum.

Som jag har längtat och så skönt det ska bli när det är klart. Men jag ser ju inte för fem öra fram emot att inte ha en ordentlig toalett och ingen dusch fram tills det är klart. Men, men, det löser sig. Duscha på jobbet, finns en toa nere i källaren, ska ringa och höra om vi får låna nyckeln dit. Lite tur har jag dock, för i morgon åker jag till Borlänge med övernattning så där blir den en natt mindre utan det problemet. Och nästa vecka åker jag till London på onsdagen, kommer hem på söndagkvällen och packar om och sedan åker jag till Kiruan på måndag och tisdag. Sedan hoppas jag att de börjar bli klara.

Men det ska bli så skönt att äntligen få den sista saker klar i vår lägenhet, sedan är den helt i ordninggjord och det är möjligtvis lite detaljer som finns att göra, men inte mycket inte.

Fridens!

Pensionärspoäng?

Häromkvällen gjorde jag något som jag nog trodde inte skulle ge mig vuxenpoäng utan till och med pensionärspoäng. Jag hade nämligen anmält mig till en stickkurs. På något sätt kändes det inte bara väldigt vuxet att sticka, det känndes tom pensionärsaktigt. Det säger iofs mer om mina fördomar kring denna syssla än något annat. Men lite så tänkte jag i alla fall. Hade jag fel eller?

Oja. Vi var fyra tjejer på kursen, jag var nog äldst om jag ska gissa (är 35 om någon jag mot förmodan skulle fått någon ny läsare här). Och buitken var full i snygga plagg av modernt snitt i fina starka färger och häftiga garn. Och det var skitkul. Rent av meditativt. Fick lära mig att sticka räta (kunde jag iofs) och aviga maskor. Att lägga ut och minska. Att göra kantmaska och sticka resår. Jättekul. Mitt första projekt ska bli en sjal har jag tänkt, övar lite först nu på ett gammalt garn innan jag köper stickor och garn som jag siktat in mig på.

Så nu har jag två hobbys, stickning och balkonglådeodling. :-)

Fridens!

Håll koll på ungen

Utan att lämna hemmets lugna vrå och inte ens utan att behöva resa sig från datorn ska man numera kunna hålla koll på barnen genom att helt enkelt förse dem med en jacka med inbyggd GPS. Jag kan inte annat än skratta åt det.

Ursäkta, men vad har hänt med världen? Inte nog med att 7 åringar ska ha mobiler, nu ska 3 åringar spåras med GPS också. Vad hände med att vara nära sina barn om  de behöver tillsyn? Eller att helt enkelt inte stå i sändig kontakt med sina barn. Ibland undrar jag om mobilen verkligen är bra för barnens utveckling. Många föräldrar prata sig varma för att då kan barnen alltid få tag på dem och det gör dem trygga och då kan de ut och gå vilse också och lära sig lite på kuppen om samhället. Typ. Det måtte vara ett mindre mirakel att vi andra har lyckats växa upp utan varken sig mobiltelefon eller jackor med GPS. Min mamma hade inte alltid helt koll på mig, och det var nog bra. Man fick lära sig saker på egen hand. Inte alltid ha en rättande vuxenhand där som styrde en rätt. Jag kunde inte alltid ringa och fråga mamma (även om nog mamma har en annan åsikt där för hon tyckte nog att vi ringde lite väl mycket till hennes jobb) om allt utan fick ta egna beslut och även konsekvenser av det. Men idag känns det som att barnen knappt får en chans att göra enga val och ta egna beslut, för mamma och pappa finns ju bara en knapptryckning eller två bort.

Och gällande GPS jackor säger jag bara lägg av. Endera har man koll på ungen och vet på ett ungefär vad de gör, eller så har man inte. Inte sjutton släpper man väl ut barnen på gården och sedan låter dem vandra vind för våg bara för att man sedan kan lokaliser dem genom jackan? Förstår inte riktigt användarområdet.

Fridens!

http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article3220388.ab

Varför så fåniga?

Alla har vi laster. En del röker, andra kan inte hålla sig från choklad. En del bara måste motionera (den lasten skulle jag gärna vilja ha!) och andra kan inte leva utan att få shoppa skor.

Själv älskar jag tidningar. Av alla de sorter. Jag premumerar just nu på 4 och då har jag begränsat mig och en har jag faktiskt fått i julklapp. Dessutom köper jag en massa tidningar utöver det. Det finns i stort sett inte en tidning inom kategoerierna mat, inredning, tjej, kvinna, dam tidning som jag inte köpt. Många av dem ratar jag efter ett köp, vissa köper jag regelbundet och andra får duga när jag redan köpt och läst alla mina favoriter.

Så jag bläddrar mig igenom ett och modereportage och förundras alltid över en sak - modellernas poser. Vad är det med dem egentligen? De ser ju ut som att de har fått kroppen styckad och sedan hopmonterad i all hast. Och varför ska de så ofta kuta med ryggen så de ger ringare i Notredame att framstå som ett under av hållning? Jag har också sett mycket på Top Modell och det är alltid ett evigt tjatande om att de måste se "editorial" ut i motsatts till "comersial". 

Det verkar finnas något i den där branchen om att ska man kunna tilltala kvinnor så måste det se konstigt ut. Det får absolut inte se sexigt ut eller säljbart. Varför? Personligen tycker jag det ser fånigt ut och jag blir i brist på bättre ord "osugen" på kläderna. Jag känner mig lite förnärmad och nervärderad. Kan jag inte se kläderna om kvinnan inte gör sig fånig och på något sätt ska avdramatisera sig själv? Kan jag som kvinna och potensiell köpare och kunde inte se förbi en normal vacker kvinna och se kläderna, är det det som de är rädda för? Kan kvinnor inte vara vackra och stolta inför varandra?

Jag förstår det inte och jag tycker det är fruktansvärt fånigt. Men det kanske bara är jag.


Utmaning

Fick idag en utmaning av mostersyrran Pernilla och gör väl det mesta av den i allafall. Men jag orkar inte skicka den vidare och skriva kommentarer på andras, men frågorna var tänkvärda så de svara jag på här i min blogg.

1. Skriver du att göra listor på allt du "måste göra"?
På jobbet gör jag det hela tiden, skulle inte fungera annars eftersom jag har så mycket olika saker som jag måste ha koll på.


2. Om du bara skulle skriva tre saker som är viktiga (privat eller jobb väljer du själv) vilka vore det?
a. min familj och katten
b. min träning
c. att det mesta som jag gör här i livet ska vara roligt eller trevligt eller få mig att må bra. Om merparten av mitt liv består av motsatsen, då måste något förändras.


3. Nämn en sak som du anser att du måste göra och varför du måste!
Jag måste prioritera min hälsa genom att äta rätt, motionera och göra aktiva val varje dag.

4. Formulera om samma måste som om du ville göra det!
Jag vill prioritera min hälsa genom att äta rätt, motionera och göra kloka aktiva val varje dag.

5. Vad är det viktigaste i ditt liv?
Att jag och de närmast mig mår bra.

6. Beskriv hur du kan ägna mer tid åt det som är viktigt.
Jag vet inte om jag tycker att jag behöver ägna så mycket mer tid åt det, jag tycker att jag har en ganska bra balans i det faktiskt.


Popcornförbud på bio

På dagens nätupplaga av Aftonbladet kan man läsa att det i Storbritannien nu införs popcornsförbud på vissa biografer. ( http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3071816.ab )

Var så jag började fundera på om det var första april idag eller något. Det står att folk verkligen hatar popcorn på bio och har krävt att kedjorna slutar med otyget att tillåta popcorn på föreställningarna. Och en av den har svarat på kravet och infört förbudet. Undrar om det är så smart, jag tror det är fler personen som vill ha popcorn till sin film än de som hatar det så mycket att de anser att de inte kan gå på bio utan det.

Men mest förvånad är jag över att det finns folk som hatar detta underbara biosnacks och som dessutom hatar det så mycket att de går till sådana extremer som att kräva förbud.

Fridens!


RSS 2.0