JPsfilosoferande

Okej, vi kan ju med en gång klargöra att det inte handlar om riktigt knark. Nyttjar inte droger, mer än cola light och alkohol lite då och då.

Men jag är som beroende av böcker. Jag läser mycket. Eller förhållandevis mycket. Jag undviker att läsa när jag går och lägger mig, för om jag läser då, då somnar jag sällan före 2 på natten. Bara några sidor till, bara fem minuter till, bara läsa klart det här kapitlet och så vips så var klockan två och jag ska upp och jobba om 4 timmar. Och det funkar inte, så jag läser inte på kvällen. Jag läser helts när jag reser. Tunnelbanan eller flyget spelar inte så stor roll. Läser oxå ofast på lunchen på jobbet eftersom jag ofta äter själv.

Och nästan lika mycket som jag älskar att läsa så älskar jag att handla böcker. Det är för mig som att knarka. Jag älskar att gå in på pockeshop eller en pocketavdelning och köpa 3-4 böcker. Det måste alltid finnas ett förråd hemma av böcker jag vill läsa. Ibland är de impulsköp och när jag väl ska läsa boken är den inte så lockande som jag trodde och den blir liggande i hyllan. Någon dag ska jag läsa den tänker jag.

Jag vill helst bara ha pocketböcker oxå. Vanliga böcker är otympliga, tar upp mycket plats och kan inte läsas med en hand. Det är viktigt när man sitter på tunnelbanan eller när man äter. Och de gånger man ändå läser en stund i sängen (och inte somnar innan två) för jag vill helst ligga på sidan och läsa.

Och nu börjar mitt lilla förråd här hemma ta slut. Och då suger det i bokköpartarmen och jag bara måste få en fix. Gå in en bokhandel och bara se alla tittlar. Känna på dem, läsa baksidetexten och bli förförd. Längta efter att få bryta upp ryggen och göra den böjlig. En del åker tillbaka upp på hyllan eftersom de bara hade ett fint yttre och inget innehåll. Men jag måste alltid lämna en del av dem där i butiken och redan då längtar jag tills jag kan komma tillbaka och knarka lite mer.

Just nu läser jag Stige Larssons "flickan som lekte med elden". Ja, jag vet, det är inte den senaste, men den kom på pocket först nu. Och jag väntar gärna på att de kommer på pocket. Sedan har jag Brook Shields bok om hennes förlossningsdepression att läsa. Men sedan börjar det bli lite skralt som sagt. Flickan som lekte med elden är dock fruktansvärt bra. Och jag bara längtar tills i morgon då vi ska sätta oss i bilen och åka i 2 timmar och jag kan läsa under tiden. Det är en förlust för alla läsare att Stige Larsson inte längre lever och att han inte skrivit fler än de här 3 böckerna som kommit ut. Eventuellt då om den fjäde som han nästan hade klar kommer ut i framtiden, men ändå. han hade haft många produktiva år framför sig och vi läsare hade haft många underbara timmars läsning att se fram emot.

Just nu ser jag fram emot att Marie Ljungsted Den döende dandyn ska komma på pocket. Böcker med gotlandsanknytning är alltid kul att läsa. Och så längtar jag efter en ny bok av Marie Hermansson, fast jag har nog läst alla som kommit ut överhuvudtaget med henne så där får jag först och främst längta efter en ny bok. Och kanske tom köpa en vanliga med hårdpärm.

Fridens!

I Sverige är det inte en så vanligt förekommande kommentar, men det förekommer ju mer frekvent i andra länder, USA tex. Om du är missnöjd med serivcen - stäm dem! Om du fick för varmt kaffe - stäm dem! Om unge demolerade leksaken och käkade upp hälften av den och fick ont i magen - stäm dem! Ja, ni fattar.

Senast i dag kunde man till exempel på Expressen.se läsa om en holländs kvinna. Hennes gata blev vinnare i dragningen i det holländska postkodslotteriet och sju av de boende där vann pengar. Men kvinnan hade inte köpt någon lott och blev således utan ersättning. Vad gör hon då? Glädjs åt de andra och grämer sig lite i smyg? Nejdå, hon stämmer postkodslotteriet eftersom händelsen var så traumatisk och att mediabevakning på gatan blev så stor att det blev alldeles för stressigt för henne. Men alltså, hur är man funtad då? Okej, det är väl klart att man skulle gärma sig som sjutton om grannarna vann i postkodslotteriet, men hey, vill man inte spela kan man inte heller vinna. Funderar på om man nästa gång det är jackpot på joker och lott skulle ta och stämma Svenska spel för utebliven vinst...

Nej, när man läser dessa notiser i kvällspressen så funderar man ju på hur en del tänker. Som kvinnan i USA som för några årsedan stämde McDonalds för att hon fått benen skållade av sitt take away kaffe som hon satte mellan benen eftersom hon var i driv in kön. Eh...kaffe, varmt, bil, jamen vad fan, sätt det inte mellan benen och sedan bli förvånad när det bänner dig när du kör iväg. De skulle ha varnat henne för att det var hett ansåg hon. Men vad fan, kaffe ska ju vara varmt som jag förstår det (dicker själv inte). Här på jobbet har de fått höja tempen på kaffemaskinen för de tyckte det skulle vara varmare.

Jag gillar inte när människor frånsäger sig sitt personliga ansvar. Och anser att de inte längre ska behöva tänka och använda lite sunt förnuft. Nu bor jag förvisso inte i USA och jag är i ärlighetens inget större fan av landet utan att ens ha varit där, men jag tycker att det verkar som att amerikanar gärna lämpar över ansvaret på någon annan. Jag ska inte behöva fundera på om leksaken jag ger mitt barn är farlig och går att plocka sönder och få i sig bitar av, jag ska bara kunna titta på en varningstext. Att titta på leksaken i fråga och själv göra en bedömning verkar vara helt förkastligt. Och står det inget så är det inte farligt och om något händer så kan jag stämma tillverkaren. Eller affären som sålden den. Eller för att ta ett annat exempel. Det är inte heller deras eget fel att de äter förmycket skräpmat, den finns ju där och är så billig. Jaha, och vad hände med att göra ett eget val? Att själv bestämma, bedömma, avgöra.

Nej, som sagt, man kanske skulle ta och stämma Svenska spel, jag känner mig faktiskt väldigt traumatiserad över att jag aldrig vinner på Lotto. Om jag spelar, vad spelar det för roll, jag tänkte vinna högsta vinsten ändå!

Fridens!