JPsfilosoferande

Jaha, då väntar minst 2 veckor av mindre kaos i lägenheten. Äntligen sätter renoveringen av den sista del i vår lägenhet i gång! De har kommit och börjat riva ut vårt badrum.

Som jag har längtat och så skönt det ska bli när det är klart. Men jag ser ju inte för fem öra fram emot att inte ha en ordentlig toalett och ingen dusch fram tills det är klart. Men, men, det löser sig. Duscha på jobbet, finns en toa nere i källaren, ska ringa och höra om vi får låna nyckeln dit. Lite tur har jag dock, för i morgon åker jag till Borlänge med övernattning så där blir den en natt mindre utan det problemet. Och nästa vecka åker jag till London på onsdagen, kommer hem på söndagkvällen och packar om och sedan åker jag till Kiruan på måndag och tisdag. Sedan hoppas jag att de börjar bli klara.

Men det ska bli så skönt att äntligen få den sista saker klar i vår lägenhet, sedan är den helt i ordninggjord och det är möjligtvis lite detaljer som finns att göra, men inte mycket inte.

Fridens!

Häromkvällen gjorde jag något som jag nog trodde inte skulle ge mig vuxenpoäng utan till och med pensionärspoäng. Jag hade nämligen anmält mig till en stickkurs. På något sätt kändes det inte bara väldigt vuxet att sticka, det känndes tom pensionärsaktigt. Det säger iofs mer om mina fördomar kring denna syssla än något annat. Men lite så tänkte jag i alla fall. Hade jag fel eller?

Oja. Vi var fyra tjejer på kursen, jag var nog äldst om jag ska gissa (är 35 om någon jag mot förmodan skulle fått någon ny läsare här). Och buitken var full i snygga plagg av modernt snitt i fina starka färger och häftiga garn. Och det var skitkul. Rent av meditativt. Fick lära mig att sticka räta (kunde jag iofs) och aviga maskor. Att lägga ut och minska. Att göra kantmaska och sticka resår. Jättekul. Mitt första projekt ska bli en sjal har jag tänkt, övar lite först nu på ett gammalt garn innan jag köper stickor och garn som jag siktat in mig på.

Så nu har jag två hobbys, stickning och balkonglådeodling. :-)

Fridens!

Utan att lämna hemmets lugna vrå och inte ens utan att behöva resa sig från datorn ska man numera kunna hålla koll på barnen genom att helt enkelt förse dem med en jacka med inbyggd GPS. Jag kan inte annat än skratta åt det.

Ursäkta, men vad har hänt med världen? Inte nog med att 7 åringar ska ha mobiler, nu ska 3 åringar spåras med GPS också. Vad hände med att vara nära sina barn om  de behöver tillsyn? Eller att helt enkelt inte stå i sändig kontakt med sina barn. Ibland undrar jag om mobilen verkligen är bra för barnens utveckling. Många föräldrar prata sig varma för att då kan barnen alltid få tag på dem och det gör dem trygga och då kan de ut och gå vilse också och lära sig lite på kuppen om samhället. Typ. Det måtte vara ett mindre mirakel att vi andra har lyckats växa upp utan varken sig mobiltelefon eller jackor med GPS. Min mamma hade inte alltid helt koll på mig, och det var nog bra. Man fick lära sig saker på egen hand. Inte alltid ha en rättande vuxenhand där som styrde en rätt. Jag kunde inte alltid ringa och fråga mamma (även om nog mamma har en annan åsikt där för hon tyckte nog att vi ringde lite väl mycket till hennes jobb) om allt utan fick ta egna beslut och även konsekvenser av det. Men idag känns det som att barnen knappt får en chans att göra enga val och ta egna beslut, för mamma och pappa finns ju bara en knapptryckning eller två bort.

Och gällande GPS jackor säger jag bara lägg av. Endera har man koll på ungen och vet på ett ungefär vad de gör, eller så har man inte. Inte sjutton släpper man väl ut barnen på gården och sedan låter dem vandra vind för våg bara för att man sedan kan lokaliser dem genom jackan? Förstår inte riktigt användarområdet.

Fridens!

http://www.aftonbladet.se/foraldrar/article3220388.ab