JPsfilosoferande

Jag har ett mysko förhållande till min mp3-spelare. Eller ja, snarare musiken på den. Jag sitter framför datorn med alla tusentals låtar som finns nerladdade där, allt får klassiskt via oldies goldies till några år gamla låtar till Kent senaste skiva. Lyssnar lite på de nya låtarna för att se om det är något jag tilltalas av och lägger ner dem på minneskortet. Och så tittar jag på lite gamla låter. Inte sådär 30 år gamla men 2-3-4 kanske. Hittar alltid några låtar som jag ler av, blir gald av och som jag oxå lägger över på kortet.

Så traskar jag iväg nästa morgon med min blandning av nya och gamla låtar. Och vad är nästan det första jag gör? Jo, jag trycker på knapparna och hoppar över låten som spelas upp. Nej, inte den, en annan tänker jag. En ny låt spelas och jag tänker samma sak igen, nej, inte den heller. Och så där kan jag hålla på i 5-6 låtar eller mer tills jag hittar låten jag var "sugen" på.

Sådär håller jag på ganska mycket, jag ratar låtarna jag precis har lagt in medans vissa blir jättepoppis och jag spelar dem gång, på gång, på gång. Det är ett lite mysko beteende. Ofta är det de gamla låtarna som jag hoppar över. Har jag på något sätt lagt ett "romantiskt skimmer" över de här låtarna, som gör att när jag ser dem i stora spellistan så tycker jag att jag borde vilja lyssna på dem eftersom jag tyckte om låtarna för några årsedan? Eller vill jag bara att jag ska vilja lyssna på dem sedan när jag i verkligheten inte vill det, men att jag liksom tycker att det ska vara lite fler låtar på spellistan?

Konstigt är det i alla fall och jag har hittills inte slutat med det, vi får väl se om jag kan ändra mig. Eller så kommer jag gå där om 10 år och hoppa över låtar i vad man nu spelar de i för format om 10 år och muttra över mitt konstiga beteende.

Fridens!