En värld att vilja leva i
I morse satt en högerpolitiker och en vänsterpolitiker i svts morgontv och debatterade högerpolitikerns förslag om att inför skoluniformer. Hennes förslag var visserligen inte att det skulle vara obligatoriskt med skoluniform i alla skolor men att valet skulle finnas för en skola att införa det. Fine, så långt allting väl. Men när högerpolitikern sedan går in på varför skolorna ska kunna få införa detta blir det lite fånigt i mina öron. Hon använde argument som att det var ju bra för hushållens plånböcker att barnens skolkläder var lika och inte så statusfyllda och därmed inte så dyra, det sparade ju pengar för hushållen. Hm....bör inte föräldrar kunna argumentera med sin tonåring om att de inte får precis alla kläder de pekar på utan att ha stöd av skolan och dess uniform?
Hennes starkaste argument för detta införande var dock att utanförskapet skulle försvinna, för alla skulle ju vara lika. Ingen skulle känna att de inte hade de senaste märkes jeansen eller att tröjan inte hade en häst eller krokodil på bröstet och kunna bli utanför på grund av det. Det skulle verkligen bli så fint och bra bara uniformen fanns.
Det måste vara härligt att leva i hennes naiva värld. En värld där utanförskap handlar om en sådan enkel sak som kläderna. En värld där man kan få bort utanförskapet genom att klä alla ungar likadant. Så fint, så härligt. Den världen vill jag oxå leva i. En värld där stora öron, glasögon, mamma med fel jobb, tandställning, läshuvud, krokig näsa, mörk hudfärg, ljus hudfärg, sneda ögon, övervikt, undervikt, inga bröst, stora bröst, stora framtänder, rött hår, bostadsområde, familjens bil, många syskon, hår på bröstet, mjäll, inget pubishår i rätt tid, religion, dialekt, brytning och gud vet allt inte kan skapa utanförskap.
Den världen vill jag leva i.
Fridens!
Are you unhappy with the size of your peniz?
Det är lustiga erbjudanden man får via mailen. Kan verkligen de där massmailen löna sig? Är det verkligen någon som köper en penispump (eller vad sjutton det nu är man blir erbjuden om man är missnöjd med sin penisstorlek) från just de här mailarna? Om man nu verkligen behöver en karta viagra eller vädligt gärna vill se gratis porrfilmer med Brittan, klickar man verkligen på dessa läknar? Och finns det verkligen någon idag som är så dum att de öppnar sådanan mail med tanke på att de kan innehålla virus, trojanska hästar och gud vet vad.
Något annat som irriterat mig något å de grövsta på senaste är felanvändningen eller betoningen av ord i reklam. Senaste tillskottet är reklamfilmen för Bratzdockorna (ni vet barbiliknande dockor med opropotioneligt stora huvudet och jätteögonen) som går på konsert. Med betoning på rt endelsen. Men ursäkta, vem fan uttalar det så? Det må vara att det stavas så, men t är som regel tyst. Här betonar de istället det väldigt tydligt. Men det är inte värre än mitt hatobjekt gällande sånt, utan det är shamporeklamen där speakerrösten maler på om den nya underbara formuleringen i shampot. Ursäkta, men det heter formula när man vi pratar om en kemisk sammansättning. Formulering är något man gör i ord eller text men det är inte en sammansättning av ingredienserna i shampo. Det förvånar mig att reklammakare inte har bättre koll än så, speciellt formuleringsreklamen som gått flera gånger, de har inte rättat till det inte.
Men kanske är det så att reklamen eg inte har så stor påverkan på oss, i alla fall inte så där direkt och synbart. Vi sållar bort vad de säger i tv-rutan om forumlueringar i shampon och tror att vi inte påverkas. Medan nästa gång vi köper shampo så tar vi just den flaskan, omedvetet.
Nej, dag satt gå en promenad. Kanske skulle man köpa sig en penispump....
Fridens!
Rätt del i tåget
Jag är inte född eller uppvuxen i Stockholm utan flyttade hit för 5 årsedan. Jag har med tiden märkt att man lägger sig till med en del små, men ack så fåniga, vanor när man bor här.
Tex så skriver man ytterst sällan ut Stockholm som jag gjorde i första meningen, nejdå, man skriver sthlm. Man sätter sig oftast på sätena i tunnelbanan efter ett visst mönster. Först sätter man sig på innersta sätet med ansiktet i färdriktningen. Därefter sätter man ofta sig snett emot den platsen, alltså ytterst med ryggen mot färdriktningen. Sedan fyller man på de två andra, ofta då den andra platsen som är ledig ytterst så att den fjärde personen som kommer måste krångla sig in mellan dessa tre personers knän för att slå sig ner på platsen längst in.
När jag först flyttade hit kunde jag inte förstå hur min man kunde bli så irriterad på att han fick vänta 7 minuter på t-banan eller ve och fasa - 10 minter på bussen. Jag tyckte han var bortskämd, därifrån jag kommer går två bussar åt vardera riktning per dag.
Men den mest bissarra vanan är nog ändå att man i sthlm alltid strävar efter att komma i rätt del i tåget. Stockholmare har benkoll på alla de stationer de brukar resa till med någesånär frekvens och hur de på den stationen går av. Kommer man till utgången från främre eller bakre delen av perrongen? Finns det fler än en utgång? Finns det utgångar/uppgångar mitt på perrongen och kan man gå upp på dessa från två håll? Sådant är för en stockholmare viktigt att hålla reda på, för det sparar dybara minuter (i bästa fall) vid ankomsten så man inte behöver gå över perrongen på ankomstplatsen i onödan. Detta är så till den grad viktigt att man ofta ser stockholmare springa längs med tågen på perrongen för att komma till rätt del innan det går. Det är som att man i sthlm tror att det man går på perrongen innan tåget går, det räknas inte. Eller så är man så inhelvetiskt stressad att man på allvar tror att man verkligen tjänar massa tid på att placera sig rätt i tåget från början.
Och det värsta är att jag är precis lika dan numer, fasten jag inte är stockholmare eller ens solnabo. Jag är bara en gotlännings som råkar bo i sthlm, eh jag menar Stockholm. ;-)
Fridens!
