JPsfilosoferande

I rymde finns ju som bekant de svarta hålen, de som bara slukar all materia i sin närhet. Vart materian tar vägen vet det inte, kanske finns det på något annat ställe, eller så förintas det bara.

Jag har aldrig varit en speciellt ordningsam person när det kommer till mina prylar. Jag var grymt slarvig och lat när jag var yngre och jag minns att pappa konstaterade att det inte behöves tilläggsisoleras i den delen av huset där mitt rum låg eftersom jag fixade det själv med alla mina kläder på golvet istället. Men, åren går, man växer upp och blir lite mer vuxen, lite mer mogen. Så en dag träffar man och flyttar ihop med en man som man nästan kan beskriva som pedantisk. Och det hade en viss inverkan på mig, jag blev mer ordningsam med mina saker och numera skulle jag faktistk inte beskriva mig som slarvig.

Men det finns vissa svarta hål ändå. Det måste det göra helt enkelt för vissa saker försvinner bara för att aldrig mer komma fram. Som hårsnoddar. Må vara en löjlig liten sak och visst de går sönder med tiden, men det förvinner lite väl många ändå. Idag avslöjade jag dock ett svart hål. Min nattduksbordslåda. Jösses vad prylar det låg där. Pengar, halstabletter, pennor, extraknappar från nyinköpta kläder (ni vet, en svart knapp i en liten zippåse), ansiktsrengöringsdukar, öronproppar, pass både gammalt och nytt, extra klocka, karta över londons tunnel- och tågsystem, kvitton och så ett ganska stort gäng snoddar.

Funderar på om jag ska gå på mer svart hål jakt. Undrar just vart jag kan hitta mina gamla diskett från studietiden jag letat efter?

Fridens!