Störd i rutinen
Vårat hushåll består som säkert många av er känner till av mig och maken J. Dessutom finns familjemedlemmen Glen. En 5 årig rödvit huskatt som väger sisådär 9-10 kg torts att jag försöker banta ner honom. Man kan nästa tro att han har mina gener för han går ner ungefär lika lätt i vikt som jag, dvs inte alls. Och detta trots att jag håller honom på lightfoder med en maxdos per dag.
Han får inte heller några gobitar titt som tätt. Han vill nämligen inte ha. Sällan, eller snarare aldrig har jag träffat på en katt som är så kräsen som han. Lax - varken tillagad eller rå faller i smaken. Inte heller fläskfile. Inget sorts kött eller fisk överhuvudtaget faktiskt. Det enda som han blir helt till sig över är räkor, smörgåskalkon och tonfisk. Tonfisk å andra sidan fullkomligen älskar han. Öppnar vi en konservburk är han där på två röda. Det kan ju vara tonfisk. Räkor är hitills det enda som han faktiskt gett sig upp på köksbänken för att sno, annars kan vi ha vad som helst där utan att han är uppe och försöker ta det.
Annat var det med mamma och pappas katter, Ragnar och Brynolf. De åt det mesta och drog sig inte för att raijda köksbänken inte. Brynolf älskade melon och mango minns jag. Förutom chips och choklad. Ragnar älskade muffins. Ett muffinspapper kunde hålla honom sysselsatt ett tag. En tass på pappret för att få det att ligga still och sedan frenetiskt slicka. Slicka visparna när det hade vispats grädde gillade han oxå.
Men inte Glen inte. Däremot har han sina bestämda åsikter om hur han ska sova. På dagarna när vi är hemma sover han helst under dubbla duntäcken i sängen, i alla fall fram tills 3-4 tiden på eftermiddagen. På kvällarna gäller det att vara i närheten av oss, så endera i soffan vid den som sitter där, eller på skrivbordet brevid datorn. Vid 9 tiden börjar han valla in oss för natten och springer mellan oss och jamar och buffar på oss. Rör sig någon från sin plats springer han iväg mot sovrummet och jamar. När vi väl lägger oss och kommer han upp, gärna vägen via Js nattduksbord och sedan över hans huvud till platsen mellan våra kuddar. Där buffar och gosar han med oss innan det är dags att lägga sig tillrätta. Det är alltid på Js kudde, lite halvvägs upp på den sådär. Tvättar gärna J lite i håret innan det, efter 5-10 minuters intensivt spinnande, är dags att sova.
Igårkväll gick jag och la mig själv eftersom J var ute och kasta pil med kompisar. Proceduren var densamma, ligga på Js kudde, även om han inte var där. I brist på att tvätta J i håret tvättade han direkt på kudden. Men när J sedan kom hem och la sig blev det problem. För han la sig med armen om kudden, så Glen hade ingen kudde att ligga mot. Tor då inte att han lägger sig mot min inte, nejdå, han går bort till mig och buffar lite på mitt bakhuvud och sätter sig sedan och tittar på J tills han lägger sig som han ska och en bit av kudden blir ledig.
Ja se dessa husdjur. Inte konstigt att man älskar dem som man gör så egna som de är.
Fridens!
Han får inte heller några gobitar titt som tätt. Han vill nämligen inte ha. Sällan, eller snarare aldrig har jag träffat på en katt som är så kräsen som han. Lax - varken tillagad eller rå faller i smaken. Inte heller fläskfile. Inget sorts kött eller fisk överhuvudtaget faktiskt. Det enda som han blir helt till sig över är räkor, smörgåskalkon och tonfisk. Tonfisk å andra sidan fullkomligen älskar han. Öppnar vi en konservburk är han där på två röda. Det kan ju vara tonfisk. Räkor är hitills det enda som han faktiskt gett sig upp på köksbänken för att sno, annars kan vi ha vad som helst där utan att han är uppe och försöker ta det.
Annat var det med mamma och pappas katter, Ragnar och Brynolf. De åt det mesta och drog sig inte för att raijda köksbänken inte. Brynolf älskade melon och mango minns jag. Förutom chips och choklad. Ragnar älskade muffins. Ett muffinspapper kunde hålla honom sysselsatt ett tag. En tass på pappret för att få det att ligga still och sedan frenetiskt slicka. Slicka visparna när det hade vispats grädde gillade han oxå.
Men inte Glen inte. Däremot har han sina bestämda åsikter om hur han ska sova. På dagarna när vi är hemma sover han helst under dubbla duntäcken i sängen, i alla fall fram tills 3-4 tiden på eftermiddagen. På kvällarna gäller det att vara i närheten av oss, så endera i soffan vid den som sitter där, eller på skrivbordet brevid datorn. Vid 9 tiden börjar han valla in oss för natten och springer mellan oss och jamar och buffar på oss. Rör sig någon från sin plats springer han iväg mot sovrummet och jamar. När vi väl lägger oss och kommer han upp, gärna vägen via Js nattduksbord och sedan över hans huvud till platsen mellan våra kuddar. Där buffar och gosar han med oss innan det är dags att lägga sig tillrätta. Det är alltid på Js kudde, lite halvvägs upp på den sådär. Tvättar gärna J lite i håret innan det, efter 5-10 minuters intensivt spinnande, är dags att sova.
Igårkväll gick jag och la mig själv eftersom J var ute och kasta pil med kompisar. Proceduren var densamma, ligga på Js kudde, även om han inte var där. I brist på att tvätta J i håret tvättade han direkt på kudden. Men när J sedan kom hem och la sig blev det problem. För han la sig med armen om kudden, så Glen hade ingen kudde att ligga mot. Tor då inte att han lägger sig mot min inte, nejdå, han går bort till mig och buffar lite på mitt bakhuvud och sätter sig sedan och tittar på J tills han lägger sig som han ska och en bit av kudden blir ledig.
Ja se dessa husdjur. Inte konstigt att man älskar dem som man gör så egna som de är.
Fridens!
Kommentarer
Trackback
