Trångbodd?
Har en lugn morgon, möten som börjar klockan nio och inte på kontoret utan närmare hemmet. Ger lite lugn och ro i en annars ganska stressig jobbvardag. Så jag har läst tidiningen fultt ut idag, även sidorna som i DN går under namnet Insidan. För er som inte läser DN så är det lite fördjupade repotageserier kring olika ämnen. Det har varit om syskon, psykisk ohälsa med mera. Idag handlade det om trångboddhet.
Enligt den norm för trångboddhet som Boverket sätter upp så blir en familj med två vuxna och två barn trångbott i en trea. Normen stipulerar att man ska ha 1 rum per person, äkta makar och sambor delar dock. Vardagsrum och kök får inte räknas in. Alltså, normen säger att barnen ska ha eget rum.
När normen kom kunde man bo 8-9 personer i en etta med ett litet kök. Då behövdes normen för att råda bot på hygienski misär och liknande. Men idag, i vårt moderna samhälle, hur i hela fridens namn kan en tvåbarns familj i en trea på 70 kvadrat räknas som trångbodda? Vad är det som gör att vi hela tiden måste distansiera oss från varandra? Mår verkligen barn dåligt av att dela rum? Jag har väldigt svårt att tro det. Jag är själv visserligen uppväxt i villa och jag och syrran hade varsitt rum. Inte stora rum, men avskilda från varandra. Skulle vi ha haft det sämre som barn om vi hade delat på ett rum? Jag har som sagt väldigt svårt att tro det. Jag tror att det finns andra saker som avgör det.
Grannarna ovanpå oss har två små killar, tror de är 3 och 1,5. De delar på ett rum. Men det är ju inte bara där de är och leker. Vi hör när de har sina race genom lägenheten och just nu verkar hoppning vara väldigt roligt, det är i alla fall de ljuden vi hör i vardagsrummet på morgon och kvällen. Jag tycker nog mest att det låter som att de är ute i vardagsrummet och köket. Det handlar väl lika mycket om hur mycket ytor man har att röra sig på i övrigt som om ett eget rum! Om man har sitt eget rum, men aldrig för leka och springa i resten av lägenheten/huset är det bättre än att dela rum men ha resten av lägenheten som rörelseyta? Tror inte det.
Nej, den normen var bland det fyrkantigaste jag hört på länge. Den är till och med så fyrkantig att en person som bor själv på 40 kvadrat fördelat på ett rum och kök är trångbodd. Hur knäppt är inte det? Hur långt har inte välfärdsreglerna gått då?
Fridens!
Ps. Försökte länka till artikeln på Dn.se men den ligger inte upp där. Misstänker att det tar någon dag innan den finns där.
Enligt den norm för trångboddhet som Boverket sätter upp så blir en familj med två vuxna och två barn trångbott i en trea. Normen stipulerar att man ska ha 1 rum per person, äkta makar och sambor delar dock. Vardagsrum och kök får inte räknas in. Alltså, normen säger att barnen ska ha eget rum.
När normen kom kunde man bo 8-9 personer i en etta med ett litet kök. Då behövdes normen för att råda bot på hygienski misär och liknande. Men idag, i vårt moderna samhälle, hur i hela fridens namn kan en tvåbarns familj i en trea på 70 kvadrat räknas som trångbodda? Vad är det som gör att vi hela tiden måste distansiera oss från varandra? Mår verkligen barn dåligt av att dela rum? Jag har väldigt svårt att tro det. Jag är själv visserligen uppväxt i villa och jag och syrran hade varsitt rum. Inte stora rum, men avskilda från varandra. Skulle vi ha haft det sämre som barn om vi hade delat på ett rum? Jag har som sagt väldigt svårt att tro det. Jag tror att det finns andra saker som avgör det.
Grannarna ovanpå oss har två små killar, tror de är 3 och 1,5. De delar på ett rum. Men det är ju inte bara där de är och leker. Vi hör när de har sina race genom lägenheten och just nu verkar hoppning vara väldigt roligt, det är i alla fall de ljuden vi hör i vardagsrummet på morgon och kvällen. Jag tycker nog mest att det låter som att de är ute i vardagsrummet och köket. Det handlar väl lika mycket om hur mycket ytor man har att röra sig på i övrigt som om ett eget rum! Om man har sitt eget rum, men aldrig för leka och springa i resten av lägenheten/huset är det bättre än att dela rum men ha resten av lägenheten som rörelseyta? Tror inte det.
Nej, den normen var bland det fyrkantigaste jag hört på länge. Den är till och med så fyrkantig att en person som bor själv på 40 kvadrat fördelat på ett rum och kök är trångbodd. Hur knäppt är inte det? Hur långt har inte välfärdsreglerna gått då?
Fridens!
Ps. Försökte länka till artikeln på Dn.se men den ligger inte upp där. Misstänker att det tar någon dag innan den finns där.
Kommentarer
Trackback
