JPsfilosoferande

Badrummet börjar se ut som ett badrum igen. Det är inte riktigt klart, men nu har vi vår bänk uppsatt, de tre skåpen ovanför den också. Stomen till handfadsskåpet är uppsatt och spegelns ram med lysen sitter på plats. Och så har vi ljus i badrummet igen. Så nu är det rörgrejerna kvar och sedan har vi ett badrum igen. Så förhoppningsvis har vi ett badrum till helgen igen. Åh, så jag längtar för det börjar verkligen bli snyggt och det ska bli så kul att se det när det är helt klart. Och då ska jag ta ett långt bad, med levande ljus på bänken och ett glas vin på badkarskanten.

Hoppas, hoppas, hoppas det blir till helgen.

....nej!!!!

Ja för att Depeche Mode ska ut på turne igen och att de kommer till Sverige.

Stort nej för att den enda spelningen de gör i Sverige är på Arvikafestivalen.

Jag är för gammal för festivaler. Jag vill helst ha en sittplats. Jag vill helst kunna åka hem på kvällen, eller åtminstonde kunna sova på hotell. Arvikafestivalen är det camping som gäller.

Okej tänker maken och jag, vart mer i Europa spelar de? Ah, London! Najs. På stora o2 arena (milleniumdome) med 20 000 platser. Satt redo vid datorn idag när biljetterna släpptes, men återigen - nej!!! Fick inga biljtter. Nu står hoppet till Köpenhamn och Parken på måndag när de biljetterna släpps.


Dessutom är idag en sådan där dag när jag absolut inte vill kör på någon Itrim metod och undvika kolhydrater, vin och godis. Jag vill ha en såsig god pasta till middag, en flaksa gott vitt vin och avsluta med chokladpraliner!!!!! Men det är bara att stålsätta sig. Tror det är pms som spökar. Och jag vill hellre gå ner än vad jag vill ha de där sakerna. Så det så!

Det ringde min syster och frågade i gårkväll. Fattade först inte riktigt vilken säng hon menade. Pratade hon om hur många täcken jag hade haft i hennes extrasäng när jag nu var där och besökte dem? Eller om min och makens säng här hemma? Tillslut fattar jag att det är extrasängen i vårt gästrum här i Solna hon pratar om. Svarar att det är två täcken där och hon replikerar: " Det var ju tur det". Fattar först ingenting. Jaha, vadå tur. Varför då? Och så ramlar plotten ner...

... de har fått positivt besked om Mo (hennes killes) uppehållstillstånd i England (där de bor)!!!! Äntligen, efter flera år av skrivelser, ansökningar och bevisinlämning har de äntligen fått veta besked att eftersom syrran är medborgare i ett annat EU-land så får han som hennes partner stanna i England han med i upp till fem år (sedan måste de förnya processen). Troligen innebär det här också att de nu kan få gifta sig, för de har de inte fått göra förens hans papper är klara. Men det bästa av allt är att nu kan han äntligen få resa igen! Han har ända sedan han kom för 8-9 årsedan inte kunnat lämna landet på grund av att han då troligen inte skulle komma in igen. Han har fått stanna i landet, jobba, betala skatt, ha körkort, äga bil, rösta i kommunlaval med mera, men inte kunnat resa med risk för att inte komma tillbaka in i landet. Så nu ska de fixa med pass och andra papper och sedan kan de äntligen ut och resa. Och bland de första resorna blir troligen då till Stockholm och gästrummet med två täcken i Solna kommer att användas.

En sådan otrolig lycka att det äntligen är klart. Att de äntligen kan få gå vidare med sina liv, resa på semester, gifta sig med mera. Och komma med hem hit till Sverige. Han har aldrig kunnat vara med här. Inte sett hur någon av oss bor. Inte sett ön och syrrans uppväxtsort och barndomshem. Och de kan nu äntligen börja planera för en resa till Uganda så hon får se allt det här också. Och så att släkten som finns där kan få träffa lillkillen. Åh, jag är verkligen så glad för dem!

Fridens!