JPsfilosoferande

Det ringde min syster och frågade i gårkväll. Fattade först inte riktigt vilken säng hon menade. Pratade hon om hur många täcken jag hade haft i hennes extrasäng när jag nu var där och besökte dem? Eller om min och makens säng här hemma? Tillslut fattar jag att det är extrasängen i vårt gästrum här i Solna hon pratar om. Svarar att det är två täcken där och hon replikerar: " Det var ju tur det". Fattar först ingenting. Jaha, vadå tur. Varför då? Och så ramlar plotten ner...

... de har fått positivt besked om Mo (hennes killes) uppehållstillstånd i England (där de bor)!!!! Äntligen, efter flera år av skrivelser, ansökningar och bevisinlämning har de äntligen fått veta besked att eftersom syrran är medborgare i ett annat EU-land så får han som hennes partner stanna i England han med i upp till fem år (sedan måste de förnya processen). Troligen innebär det här också att de nu kan få gifta sig, för de har de inte fått göra förens hans papper är klara. Men det bästa av allt är att nu kan han äntligen få resa igen! Han har ända sedan han kom för 8-9 årsedan inte kunnat lämna landet på grund av att han då troligen inte skulle komma in igen. Han har fått stanna i landet, jobba, betala skatt, ha körkort, äga bil, rösta i kommunlaval med mera, men inte kunnat resa med risk för att inte komma tillbaka in i landet. Så nu ska de fixa med pass och andra papper och sedan kan de äntligen ut och resa. Och bland de första resorna blir troligen då till Stockholm och gästrummet med två täcken i Solna kommer att användas.

En sådan otrolig lycka att det äntligen är klart. Att de äntligen kan få gå vidare med sina liv, resa på semester, gifta sig med mera. Och komma med hem hit till Sverige. Han har aldrig kunnat vara med här. Inte sett hur någon av oss bor. Inte sett ön och syrrans uppväxtsort och barndomshem. Och de kan nu äntligen börja planera för en resa till Uganda så hon får se allt det här också. Och så att släkten som finns där kan få träffa lillkillen. Åh, jag är verkligen så glad för dem!

Fridens!