Socker och flytt

Phu, vilka veckor det varit! Jag sitter här nu på fredag förmiddag och fattar inte att det är fredag igen. Hur gick det till? De senaste veckorna har varit minst sagt hektiska, vi flyttade nämligen med jobbet i helgen och jag var ledig i slutet av förra veckan och själva flytthelgen (var i London) så det var x antal extratimmar som gick åt till att packa ner kontoret innan vi åkte samtidigt som jag skulle göra allt annat på jobbet. Och den här veckan har gått åt till att packa upp kontoret och få allt på plats. Hej o hå. Enda fördelen är att trots att jag var ledig 2,5 dag så behöver jag inte ta ut någon semester alls, det blir till och med övertid ändå, så pass mycket extra fick jag gå in och jobba för att flytten skulle funka.

Men som sagt, jag har varit ledig och jag ska gå hem tidigare i dag oxå. Och idag ska jag gå och köpa silikonformar för att göra mina egna chokladpraliner. Jag tänker ge mig på att temperera choklad då de blir hårda på ytan som de man köper i butiken. Det är ju så kul att pyssla med sånt, har aldrig gjort det förut så det blir intressant att se vilket tillstånd J hittar mig i när han kommer hem från jobbet idag. Kanske är det en mycket arg och frustrerad JP som står är och svär över choklad och sockermassor. Låter ganska troligt. ;-)

Vart vill ni åka?

Busschafören muttrar och är irriterad. Han hänger på signalhornet och är irriterad på de stillastående bilarna framför oss. Vi passagerar hänger oss ut i mittgången för att försöka se vad som händer framför. Så försvinner någon bil och busschafören svänger ut på gatan, fast inte rätt gata enligt turlistan, och ropar ut i högtalarna:
- Vi får ta en annan väg idag på grund av traikolyckan nere på Tegelbacken, så jag kör via Sergels Torg stället.
Vilket verkligen inte är enligt rutten för den bussen, men hellre åka lite fel än att sitta totlat fast.

Så ropar chafören i högtalarna igen och undrar:
- Vart vill ni åka då? Jag kan köra in vid stadshuset och uppåt enligt vanliga linjen.
Någon svarar:
- Kungsholmstorg blir bra.
- Är alla överens om Kungsholmstorg? frågar chafören.
Och alla svara i kör JA!

Första gången jag åkt demokratibuss. Trevlig upplevelse. Kanske man nästa gång kan komma till något nytt spännande ställe?

Friden!
Jenny

Skipp a beat...

Jag har ett mysko förhållande till min mp3-spelare. Eller ja, snarare musiken på den. Jag sitter framför datorn med alla tusentals låtar som finns nerladdade där, allt får klassiskt via oldies goldies till några år gamla låtar till Kent senaste skiva. Lyssnar lite på de nya låtarna för att se om det är något jag tilltalas av och lägger ner dem på minneskortet. Och så tittar jag på lite gamla låter. Inte sådär 30 år gamla men 2-3-4 kanske. Hittar alltid några låtar som jag ler av, blir gald av och som jag oxå lägger över på kortet.

Så traskar jag iväg nästa morgon med min blandning av nya och gamla låtar. Och vad är nästan det första jag gör? Jo, jag trycker på knapparna och hoppar över låten som spelas upp. Nej, inte den, en annan tänker jag. En ny låt spelas och jag tänker samma sak igen, nej, inte den heller. Och så där kan jag hålla på i 5-6 låtar eller mer tills jag hittar låten jag var "sugen" på.

Sådär håller jag på ganska mycket, jag ratar låtarna jag precis har lagt in medans vissa blir jättepoppis och jag spelar dem gång, på gång, på gång. Det är ett lite mysko beteende. Ofta är det de gamla låtarna som jag hoppar över. Har jag på något sätt lagt ett "romantiskt skimmer" över de här låtarna, som gör att när jag ser dem i stora spellistan så tycker jag att jag borde vilja lyssna på dem eftersom jag tyckte om låtarna för några årsedan? Eller vill jag bara att jag ska vilja lyssna på dem sedan när jag i verkligheten inte vill det, men att jag liksom tycker att det ska vara lite fler låtar på spellistan?

Konstigt är det i alla fall och jag har hittills inte slutat med det, vi får väl se om jag kan ändra mig. Eller så kommer jag gå där om 10 år och hoppa över låtar i vad man nu spelar de i för format om 10 år och muttra över mitt konstiga beteende.

Fridens!

RSS 2.0