JPsfilosoferande

Inte nog med att jag lider av althzimers light, jag är dessutom synskadad verkar det. Selectiv syn. För i några dagar har jag tänkt att jag ska ringa pastorsexpen hemma för att få veta vem som är vår kantor på bröllopet och jag satte till och med upp en lapp på skärmen där det står stort och tydligt vilken dag det är telefontid och nr. Vad gör jag i går då, mellan 15-17? Ja, inte fan ringer jag till pastorsexpen inte. *suckar*  Jag blir så otroligt trött på mig själv ibland.

Märks att jag behöver semester nu. Och nu är det faktiskt bara timmar kvar. Tack gode gud! Det har varit en lååååång juli. Fast jag sörjer inte just att jag inte har varit ledig med det här pissiga vädert. Nu hoppas jag bara att metrologen på svt i går hade rätt och att det kommer sol och värme i mitten av nästa vecka och över helgen. Syrran kommer hit då, och med tanke på hur det har regnat i England så kan hon behöva lite sol här. Och så blir det så mycket trevligare om vi kan vara ute lite istället med lillkillen. Äntligen så kommer de hit, saknar den lilla parveln så. Nu går han oxå, så det lär ju bli higlife nästa helg.

Annars kan man sumera juli månad med att jag själv har gjort av med 3000 sidor papper och en 1/4 dels skrivarpatron, gått in min bröllopsskor, surfat alldeles förmycket på bröllopstoget, bakat 4 långpannor med kakor till mina kollergor att ha i min frånvaro (bakar en gång i veckan till ett gemensamt fika) och att så här segt att gå till jobbet har det aldrig varit.

Jag hade tänkt att dagens blogg skulle bli rolig och lite underfundig, varje kväll snurrar de av roliga bloggämnen, men när jag sätter mig - tomt. Så jag får nog ha block och penna liggande vid sängen och skriva upp sakerna som fladdrar igenom huvudet så återkommer jag om någon dag eller så med något kul ämne.

Det nästan ekar här på jobbet nu. Vi är två av 15 som jobbar och sitter i varsin kontorsdel. Så jag är mer eller mindre ensman på jobbet eftersom han dessutom mest är ute och springer hos entreprenörerna. Lite ensamnt kanske eftersom det kommer vara så här i två veckor till tills jag går på semester. Åh, du ljuva semester du är allt bra långt bort!

Men det har sina fördelar att vara ensamn på jobbet oxå. Man behöver inte ha störtbrottom till jobbet och tidiga möten. Det går att slöa lite på morgonen och ändå hinna gå och simma. Idag var det ljuvlig att simma de 1000 meterna när halva bassängen blivit extra uppvärmd av solen (utomhusbad). Man blir inte störd i det man håller på med så saker och ting går onekligen fortare att genomföra nu än med 10 kollegor som pockar på ens uppmärksamhet. Och man kan poppa musik på datorn vilken jag annars inte kan eftersom vi sitter i landskap. Ganska trevligt, kan man kanske blir lite uppdaterad på lite ny musik. När man inte lyssnar alls på radio eller tittar på MTV, VH-1 eller någon annan musik tv så känns det som man liksom tappar kollen.

Fast det är lite tråkigt att inte ha någon att fika med. Eller prata med alls. Och det är skitkallt på kontoret oxå, trots att vi inte har någon kyla i kåken. Det är ju så att jag måste gå ut och ta en värmande promenad för att inte frysa ihjäl på dagarna. Kanske ska ta med jeansen och ha de på kontoret och byta om här på dagarna om det ska fortsätta vara fint väder. Ja, och så blir jag extremt offektiv när jag har lite att göra. Det lilla jag har att göra är inget kul och då fördriver jag tiden med att surfa lite, ta värmande promenader, blogga och formulera beskrivningar av bröllopsgästerna. Så man kanske skulle ta sig i kragen och fixa lite med lokal arkivet.

Eller gå på lunch kanske?

Fridens!