Knarka lite...
När jag köper böcker blir det sällan en bok. Det går ju liksom inte att begränsa sig. Det märktes tydligt i morse. Var på bokrean. Kassen blev tung. Ett antal hundra spenderades. Och då kan det ju tilläggas att jag inte köpte en enda skönlitterär bok, eftersom det på vanliga bokhandlar inte finns pocketböcker på rean. De får man köpa på nätet istället. Men på vanliga bokrean finns det massor av kokböcker! Idag blev det fem böcker på mattemat, varav fyra innehåller recept och en goda råd i köket. Som att jag eg behöver fler kokböcker. Hyllorna i köket är fulla, men det går alltid att byta ut dem. Översta hylla använder jag knappt, där kan jag nog plocka bort några.
Så nu står bokkassen här brevid skrivbordet och ropar på mig. Får slö dövörat till under dagen. Men ikväll, då ska jag lustfyllt bläddra igenom dem. Nästan febrigt vända blad. Njuta av dess bilder, drömma mig bort i texterna, sukta efter nya uppleverler i bokens värld.
Bokknarka är härligt!
Fridens!
Relik!
Går ju som ni vet och simmar på tisdagar och torsdags mornar. Om det kan jag eg skriva en hel del, om "plasktanten" kvinnan i sliverfärgade simmössan som aldrig sitt på plats, "bastuherrarna", gamla gubbarna som envisas med att gå halva bassänglängden, snabbsimmaren som inte tar någon hänsyn alls till andra och mycket mer. Men det får bli en annan gång.
Men i morse när jag stod och bytte om efteråt kommer det en kvinna in och börjar ställa in väskan i skåpet, ta av sig skorna och så halar hon upp en stor walkman ur ficka. Ni vet, föregångaren till mp3-spelaren. Nej, inte en portabel cd-spelare som var högsta nivån av finess för 5 årsedan utan en riktig gammal aparat för kassetband. Jag trodde helt ärligt inte att det fanns någon som använde sådanan fortfarande! Jag har tvingat J att spara sin gamla gula Walkman, just för att det är en rolig relik men inte för att anävnda. Minns ni föresten att vi här i Sverige envisades med att kalla dem för freestyls? Varför gör vi så i sverige, väljer ett helt annat namn än alla andra, men inte tar ett svenskt namn utan ett annat engelskt?
Fridens!
Offeciellt
Dement?
Konstaterade återigen att jag nog är dement, eller på väg att bli. Jag satt i morse i soffan och tänker, idag ska jag ta med bröllopstidningarna till kollegan och samt ta med mina handböcker i några specialprogram till jobbet. Fem minuter senare lämnar jag lägenheten och har jag med mig tidingar eller böcker?! Nej! Så här har jag hållt på i flera veckor. Helt omöjligt att få med mig sakerna. Har alltid en block och penna liggandes i skrivbordslådan för jag kommer alltid på saker på kvällen när jag ska somna och dels kan jag inte somna om jag ligger och tänker på det dels så om jag somnar så glömmer jag det morgonen efter.
Och på tal om lappar, kanske dags att åtgärda gårkvällens skrivna lapp.
Fridens!
Nu så!
Och lägligt nog så är det tjejpub på jobbet ikväll så jag får ta ett glas vin med kollegorna för att fira. :-)
Fridens!
Norenväder
Dagen började dessutom helt underbart med en migränattack. Känner dock igen dem numera och har tabletter hemma. Att de tog fram receptfria tabletter för migrän är bland det bästa som hänt medicinfronten (talar iofs ur min högst personliga synvinkel och tänker inte på hiv-bromsmediciner, cancervaccin och annat bra). Så med två migräntabletter och 30 min extra sova på soffan så hävdes faktiskt attacken så pass att jag kunde gå til jobbet. För lägesrapporten ska in idag och det finns inte på kartan att jag är hemma, då ska jag vara dödligt sjuk typ. (jag som sitter med sammanfattandet av den). Så nu går jag med en liten molande känsla bakom ögat och toppar migräntabletterna med bamylkoffein. Oxå en alldeles förträfflig tablett. Inte bara häver smärtan snabbt, den har en viss uppiggande effekt oxå.
Tur man är kvinna och sminkar sig då. För make-upen gör verkligen under en dag som denna. Har föresten hittat en ny prodkt som jag är helt såld på, mousse ögonskugga. På mig har skuggor normalt en förmåga att endera försvinna under dagen eller lägga sig i fula vecka. Men denna sitter bra hela dagen, flyter inte in i veck och är lätt att applicera. Underbart att det finns något att glädja sig åt en dag som denna.
Friden!
75 semlor
Så många semlor har jag tyckt in i kylen på jobbet idag. 75 semlor är mycket semlor. Typ en hel stor kyl full. Men de lär nog gå åt i ett nafs här på kontoret. Bild kommer sedan på hur det såg ut.
Summa sumarum
Men jag är inte superbra på Words alla specialfunktioner. Jag har ju länge varit van att redigera text i InDesign som normalt används för tidnings- och boklayout typ och de är inte uppbygda på samma sätt som Word. Men det tar sig, jag blir bättre och bättre på tabeller och clipart även i Word.
Men om jag är dålig på Words så är det ingenting hur dålig jag är på Excel. Fram tills förra veckan kunde jag inte ens koda så enkla saker som summan av två rutor. Men det fick jag visat för mig och idag har jag gjort ett fint litet Excelark över förbrukade timmar i vårat delprojekt. Med autosumering och autouträkning av snittid per person. Känner mig riktigt stol över att jag fick till det. Och J, dö inte av skratt är du snäll.
Kanske skulle jag försöka att få igenom en kurs i Excel som kompetensutveckling nu när jag blir anställd. Vore ju bra att även lära sig hur man låser rubrikrader och andra käcka saker.
Fridens!
PS. Visst har jag fått upp frekvensen av mitt skrivande så säg? Ibland flera inlägg per dag. Det är dock ganska skralt med kommentarer. Har väl helt enkelt inte så många läsare ;-). DS.
Om konsten att undvika
Det är helt otroligt vad mycket man kan få gjort när man försöker undvika något. ;-) Planen var i går att sitta med min gamla restuppgift ett tag, men istället lyckades jag städa (damsuga, damma, torka av luckorna i köket och porslinet i badrumme, damsuga soffan med mera), ha lite klädvård, sortera papper och städa nattduksbordslådan. Dessutom avslutade jag mitt mångåriga medlemskap på Lunarstorm.
Lunarstorm är för er som inte vet det typ föregångaren till Facebook. Lunar lever ännu idag, men numera är det mest under 20-åringar som är med där. När jag gick med för sisådär 7 årsedan eller så var åldern mycket mera spridd än nu. Och istort sätt alla vännerna fanns där. Det funkade på i stort sätt samma sätt som Facebook. Det är även anledning till att jag inte är med på just Facebook, känns väldigt been there - done that för mig.
En rolig grej dock med att jag avslutade medlemskapet var att jag bemödade mig med att kopiera ut alla mina gamla bloggar från Lunar. Det blev sisådär 250 sidor blogg! Jag kan konstatera att jag är lyckligare idag, skrev roliga då och hade betydligt mycket mer tid över för att hitta på roliga bloggidér när jag pluggade. Jag har skrattat gott när jag läst lite här och där, och blivit lite vemodig över vissa inlägg. Det var ganska svart där under några år kan jag nu så här efteråt konstatera. Det hade jag nog lyckats förträngt. Det är resor och människor jag nästan glömt bort som dyker upp.
Jag såg också en massa gamla utryck jag hade glömt att jag använde mig. Skrev ofta om monster i magen. Det var ångesten det. "Våpet och blondinen som slapp ut ur mig" (var eg vännen Susannes utryck som jag lånade) använde jag mig oxå av, det var fånigheter det. Jag körde ett tag med en lite annan signatur än mitt vanliga Friden (eller snarare ett tillägg). Det jag hade skrivit om tex baksmälla fick finnas med i signaturen. (se nedan för exempel). Lite kul grej faktiskt nu när jag ser den. Under perioden jag gick på min skrivarkurs ser jag mer dikter i bloggen och ett mer broderande språk än jag har nu. Saknar faktiskt det. Och när jag väl blivit klar med mina restuppgifter (menar, hemmet kan bara bli så rent så tillslut måste jag ta tag i det och sluta undvika) ska jag nog titta mig om efter en skrivarkurs och nära drömmen om att en dag författa en novellsamling. Jag har ju till och med namnet klart på den.
Fridens!
Lunarstorm - nu inte längre en del av Jenny ;-)
Svart hål
Jag har aldrig varit en speciellt ordningsam person när det kommer till mina prylar. Jag var grymt slarvig och lat när jag var yngre och jag minns att pappa konstaterade att det inte behöves tilläggsisoleras i den delen av huset där mitt rum låg eftersom jag fixade det själv med alla mina kläder på golvet istället. Men, åren går, man växer upp och blir lite mer vuxen, lite mer mogen. Så en dag träffar man och flyttar ihop med en man som man nästan kan beskriva som pedantisk. Och det hade en viss inverkan på mig, jag blev mer ordningsam med mina saker och numera skulle jag faktistk inte beskriva mig som slarvig.
Men det finns vissa svarta hål ändå. Det måste det göra helt enkelt för vissa saker försvinner bara för att aldrig mer komma fram. Som hårsnoddar. Må vara en löjlig liten sak och visst de går sönder med tiden, men det förvinner lite väl många ändå. Idag avslöjade jag dock ett svart hål. Min nattduksbordslåda. Jösses vad prylar det låg där. Pengar, halstabletter, pennor, extraknappar från nyinköpta kläder (ni vet, en svart knapp i en liten zippåse), ansiktsrengöringsdukar, öronproppar, pass både gammalt och nytt, extra klocka, karta över londons tunnel- och tågsystem, kvitton och så ett ganska stort gäng snoddar.
Funderar på om jag ska gå på mer svart hål jakt. Undrar just vart jag kan hitta mina gamla diskett från studietiden jag letat efter?
Fridens!
Turkost hår bland svartgrå nyanser
Så hörs det toner från en elgittar. En man sitter på en liten förstärkare och fyller perrongen med sina toner. Troligen till vissas förtret medans andra lägger en slant i fodralet framför honom. Undrar vad som dirver honom. En längtan efter att underhålla eller behov av att kommunicera sin musik? Tjäna pengar? Eller hoppas han rent av att bli upptäckt. Undrar om han skulle svara om man frågade.
Så bryts den gråsvarta massan upp av en tjejes vandring längs perrongen. Med sitt turkosfärgade hår, sin ljusrosa och gröna jacka, stora vita kickersbyxor och en sminkning som inefattar halva regnbågen lyser hon tydligt. Glad och i armkrok med en vän sjunger hon glatt till musiken. Verkar ha öppna armar mot livet, njuter av det.
Och själv står man där, i sin kappa i en svart nyans, masserar den trötta nacken och pratar med maken i mobilen om middagen medans man bara längtar efter att få sätta sig på tåget med sin bok. Kanske skulle man orka mer om man gjorde som hon, färgade sitt hår turkost och bar starka färger och sjöng av hjärtans lust på perrongen en helt vanlig onsdagkväll?
Fridens!
