På sidan 123...
På skrivbordet ligger en kollegas bok "Spåren förskräcker - Människor under upphandling". Baksidetexten låter bland annat så här:
"Spåren förskräcker håller sig rätt nära hur det gick till när SJ deltog i den första upphandlingen av pendeltågstrafiken i Stockholm, 1998-2000. Sedan dess har allt fler människor varit med om samma process av hopp och förtvivlan. Kollektivtrafik, sjukvård, omsorg, utbildning, snöskottning, ambulansflyg - ja det mesta av det vi kallar service utsätts idag regelmässigt för konkurrens och upphandling och det är människorna som utför jobbet som får betala priset. Människor under upphandling." (det är en skönlitterär bok men håller sig som sagt rätt nära hur det gick till för SJ).
Citatet från boken, rad 123, mening 6-8:
"Görel bröt upp stjärtskalet på sin kräfta, segment för segment. Hon tyckte inte om att bli påmind. När morgontidningen låg på bordet därhemma brukade hon titta på bilagan med jobbanonser och tänka att...ja, jag borde. Nästa tanke brukade vara: Det finns inget i alla fall."
Hur många sitter inte och tänker så, varse sig man jobbar på ett ställe som förlorat en upphandling eller inte? Hur många är det inte som sitter där ute, kanske med ett jobb de vantrivs med eller utan jobb alls, och tänker just: det finns inget i alla fall. Som har tappar självförtroendet, som inte längre varken känner eller litar på sin egen förmåga. Som tänker att det inte är lönt.
Så tänkvärda ord. Och tänk att man kan få fram så tänkvärda ord av en uppmaning att titta på sidan 123, mening 6-8 i närmaste bok.
Fridens!
Trångbodd?
Enligt den norm för trångboddhet som Boverket sätter upp så blir en familj med två vuxna och två barn trångbott i en trea. Normen stipulerar att man ska ha 1 rum per person, äkta makar och sambor delar dock. Vardagsrum och kök får inte räknas in. Alltså, normen säger att barnen ska ha eget rum.
När normen kom kunde man bo 8-9 personer i en etta med ett litet kök. Då behövdes normen för att råda bot på hygienski misär och liknande. Men idag, i vårt moderna samhälle, hur i hela fridens namn kan en tvåbarns familj i en trea på 70 kvadrat räknas som trångbodda? Vad är det som gör att vi hela tiden måste distansiera oss från varandra? Mår verkligen barn dåligt av att dela rum? Jag har väldigt svårt att tro det. Jag är själv visserligen uppväxt i villa och jag och syrran hade varsitt rum. Inte stora rum, men avskilda från varandra. Skulle vi ha haft det sämre som barn om vi hade delat på ett rum? Jag har som sagt väldigt svårt att tro det. Jag tror att det finns andra saker som avgör det.
Grannarna ovanpå oss har två små killar, tror de är 3 och 1,5. De delar på ett rum. Men det är ju inte bara där de är och leker. Vi hör när de har sina race genom lägenheten och just nu verkar hoppning vara väldigt roligt, det är i alla fall de ljuden vi hör i vardagsrummet på morgon och kvällen. Jag tycker nog mest att det låter som att de är ute i vardagsrummet och köket. Det handlar väl lika mycket om hur mycket ytor man har att röra sig på i övrigt som om ett eget rum! Om man har sitt eget rum, men aldrig för leka och springa i resten av lägenheten/huset är det bättre än att dela rum men ha resten av lägenheten som rörelseyta? Tror inte det.
Nej, den normen var bland det fyrkantigaste jag hört på länge. Den är till och med så fyrkantig att en person som bor själv på 40 kvadrat fördelat på ett rum och kök är trångbodd. Hur knäppt är inte det? Hur långt har inte välfärdsreglerna gått då?
Fridens!
Ps. Försökte länka till artikeln på Dn.se men den ligger inte upp där. Misstänker att det tar någon dag innan den finns där.
Gröna fingrar?
Jag har lite bilder hemma som jag ska försöka lägga upp i kväll så får ni se.
Fridens!
New York, New York (äntligen)
Alltså, det var en underbar resa, staden var verkligen allt jag föreställt mig och mer därtill. Längtar jag tillbaka? Helt ärligt? Nej. Jag skulle inte vara utan det och som sagt, det var en underbara resa, men det är inte en stad för mig helt enkelt. Gud så mycket ljud och så mycket intryck att det tillslut blev förmycket.
Men vi ska inte börja med att grotta i det som var jobbigt. Det var massor som var härligt och helt underbart. Vi hade toppenväder, typ 22-23 grader varmt och soligt. Jag våldsshoppade och spenderade en massa pengar på läder, bland annat en rosa jeansjacka från Ralph Lauren och byxor från Calvin Kline - det har jag aldrig kunnat gjort förtut och jag hade massor av val som jag ratade! Vi var uppe i Empier State på kvällen och såg staden i ett helt underbart kvällsljus. Mörk och så miljoner lampor. Jag älskar städers ljus i mörker. Vi åkte turistbuss en hel dag och fick se massor av staden och underhållning av roliga infödda newyorkbor som var guider. Vi var på musikal och såg Wicked, hade jättebra platser på 15 raden ganska rakt framför scenen och jag vill bara gå och se den igen. Köpte musiken och har det nu i musikspelaren när jag cyklar till jobbet. Vi åkte ut till Ellis Island och tittade på utställningarna över minigranterna och letade efter svenskar som gett kommentarer eller fanns med på bild. J har släkt som utvandrat, tyvärr hade han inte namnen på dem så vi kunde inte kolla upp dem i registren.
Vi var en till Bronx zoo, och jag fotade gorillorna som om mitt liv hängde på det. ;-) Men de var ju så söta och vi fick jättefin möjlighet till foto (eller ja, jag i eg) när de blev matade. Vi var oxå till Brooklyn och jag har lite svårt att förstå alla de där Manhattanborna som inte kan tänka sig att bo utan för just den ön, det fanns ju jättefina områden i bland annat Brooklyn. Iofs finns det verkligen jättefina oråden på Manhattan. Alla gator på övre ön med fina fronter och när vi var där, blommande päron- eller körsbärsträd som bildade en båge över gatan. Men Brooklyn Hights var jättemysigt och där skulle jag verkligen kunna tänka mig att bo.
Konstigaste inköpet var nog en salladsslunga, potatisskalare och slickepott. De har jätteroliga köksbutiker där nämligen. Köpte också två lite roliga böcker, en om Sex and the City och en om Uggly Betty. Kunde ju inte köpa tv-serier på dvd eftersom det var fel region, men böcker är ju gränslösa. Och det verkade nästan ha gränslöst mycket kokböcker, som himmelriket för en annan som älskar kokböcker, men jag höll mig i skinnet, köpte ingen. (om man inte räknar boken och knivar som det faktiskt var J som ville köpa, och det gör jag inte ;-) )
Vi bodde nära Central Park och promenrade i delar av den fler gånger. Jag förstår att newyorkborna älskar sin park, utan den hade staden blivit ganska hemsk tror jag. Vi lyckades föresten på en halvtimmes promenad se hela 32 ekorrar i parken!
Men som sagt, jag blev inte NY färlst. Jag känner inte att jag bara mååååste åka tillbaka, snarare känner jag mig mätt och belåten på stan. Det blev liksom förmycket. Förmycket folk, förmycket ljud, förmycket intryck, förmycket rörelse osv. Det var på slutet så illa att jag blev jätteirriterad på alla o-oljade bilbromsar. Det var som att jag ljudallergisk nästan. Det var liksom aldrig tyst. Aldrig stilla. Det var ständig rörlse, ständigt flöde av ljud. Inte ens på hotellrummet eftersom vi bodde mitt emot hissen och dörren av inte direkt ljudisolerad. Och att det inte var några treglasfönster inte. Och det funkade inte riktigt med maten för mig. Det var ganska fet mat och vi hittade väl inte dirket superställena, men vi åt en hel del bra mat oxå. Men jag saknade fullkornsbröd och mjölk, helt klart. Det är bara att konstatera, när vi åker på semester ska vi ha lägenhet med pentry/kök för att det ska funka för mig.
Det var häftigt med alla stora byggnader, de storslagna butikerna och så, men tillslut blir det förmycket. Och jag lockas inte så mycket av det helt enkelt. Även som shoppingen var suverän och vi bara skrapade på ytan så räcker det helt enkelt inte. För mig så behövs det mer. Men aldrig att jag skulle velat vara utan den här resan och det var verkligen jättekul! Bara att vara, att se alla platser man ser i tv-serier och filmer, att uppleva allt det man hört om var jättehäftigt.
Vad var det bästa med resan? tja, det är svårt att plocka ut en enskild sak men något jag inte skulle velat vara utan då? Empier State på kvällen skulle jag inte velat ha missat, och Wicked var just det, Wicked. Men bäst var nog att jag och J fick massor av tid tillsammans och bara rå om varandra.
Fridens!
Snart smäller det...
Jag har inte just någon resefeber, det har jag inte hunnit med och jag är för uppe i varv för det ännu. Jobbet hänger liksom kvar i huvudet. Men det kommer nog i morgon ska ni se. Men det blir nog en rolig och upplevelserik resa. Och som det ska shoppas!
Fridens!
Stereotypt
Varje dag när jag åker till jobbet, klivit av tunnelbanan och åker rulltrappan upp ljuset (förhoppningsvis i alla fall) står jag där och tittar på reklamen som sitter längs väggarna. Det är allt från reklam för näsdroppar, smycken, kläder till Pressbyrån, Situation Stockholm och nu Mitt Universitetet. För er som inte vet vad Mitt Universitetet är så är det ett universitet beläget i Norrland och som har fyra campus (så vitt jag känner till i alla fall). Härnösand, Sundsvall, Östersund och Örnsköldsvik.
De kör just nu med en reklam bestående av tre olika posters. Texterna är:
* Det är aldrig långt till ett jobb efter utbildningen
* Det är aldrig långt till skidbacken från campus
* Det är aldrig långt till kulturlivet efter studierna.
Varje poster pryds även av en ung person, tja, en student. De ser ut som följande:
* En kille med halvlångt hår och stor ytterjacka
* En mörkhyad tjej med stort lockigt hår
* En blond "normal" svensk tjej
Och här kommer det trista med den här reklamen. De är så djälva stereotypt ihopparade med bilderna.
Det är killen som inte har långt till skidbacken, mörkhyade som inte har långt till kulturlivet och svenska tjejen som har nära till ett jobb efter studierna. Hade ju varit mer intressant om det varit den mörkhyade som hade haft nära till jobbet, killen till kulturlivet och tjejen till skidbakcen. En bra idé som tyvär inte följdes hela vägen ut.
Fridens!
Vem sjutton uppfann slalompjäxan?
Helgen spenderade nämligen i Åre tillsammans med lite kollegor i skidåkningens anda. Jag var i ärlighetens namn mest med för det sociala, men lite slalom måste man ju testa på. Min slalomkarriär bestod innan helgen av 4 dagars utförsåkning i Sälen för 8 åresedan. Sedan - nada. Med det i bagaget och pappas visdosmord (snodda från sällskapsresan) "tyngden på dalskidan" och svikt i benen gav jag mig ut i backen. Det gick sisådär kan jag avslöja. Dock är jag inte helt slagen, utan jag ska bemästra de där skidorna en vacker dag. Nu är det dock en lite annan strategi upplagd. Nästa gång är det jag som bokar in en skidlärare som är med mig en förmiddag, hjälper mig med teknik, välja utrustning och backar. Så kanske jag inte är så rädd att jag måste ploga ner för hela backen. ;-)
Men det var en härlig helg. Hant med att uppleva både vinter och riktig vår. Fredagen bjöd på sol och blå himmel, några minus och vindstilla. Söndagen bjöd oxå på sol, men flera grader plus och därmed massa droppande från taken, värme mot husväggen till ljudet av småfåglarna. Underbart.
Nu väntar en intensvi vecka med syster som kommer på besök i morgon. Nästa vecka är det mycket på jobbet och ett tu tre är det dags att åka till New York. Gud så jag längtar efter det! Gissa om jag ska shoppa. Hoppas jag hittar något bara, men med tanke på att vi för en gångs skull åker till ett land där inte alla är petitta i sina storlekar utan snarare tvärt om bör jag väl kunna hitta lite kläder i alla fall. Sedan finns det ju alltid smink, hudvård och annat att köpa.
Fridens!
Fel mördare
Jag ska sluta se filmer som bygger på böcker som jag redan läst. Jag sitter bara och jämför i huvudet hur det är i boken och irriterar mig vad de har klippt bort. Senast i går såg vi en film, Den krossade tanghästen som bygger på en bok av Helene Tursten. Gillar hennes böker och huvudfiguren Iren Huss, men tro mig, det blir inget Iren Huss dvd maraton här inte. Gud så dålig filme var i jämförelse med boken. Men det värsta var att de inte har samma mördare i filmen som i boken!!!! Där går gränsen.
Inte heller Solstorm som bygger på bok av Åsa Larsson var något att ha i filmväg. Dessutom medverkade Persbrant i den. Och jag vet inte om jag är den enda kvinnan i landet som inte gillar honom, men jag fattar verkligen inte hypen kring honom. Han är inte sexig och han är inte en bra skådis. Han har ju bara ett ansiktsutryck om jag undrar om mannen ens kan le. Och otroligt stel och stolpig i sitt skådespeleri. Enda han är bra på att spela är arg. Men det räcker inte för mig i alla fall.
Så jag återgår att läsa mina böcker istället, och behålla min personliga film i huvudet. Man får faktiskt inte byta mördare bara för att det blir film.... *muttrar*
Fridens!
Blåjeans, rena lakan och schlager
En alldeles lagom helg har passerat. Igår storstädades det, jag tog ett långt skönt bad, vi bytte lakan i sängen och finns det något skönare än att på kvällen, nybadad och fräsch, krypa ner i nybäddad säng med rena lakan och veta att hela lägenheten är skinande ren. Ända in till det lilla avrinningshålet bakom grönsakslådan i kylen som fick besök av en gammal tandborste och numera inte har äckligt svart gojs i sig?
Idag blev det en tur till Kista och jag fick med mig 1 par mörkblå jeans, 1 kofta, 1 jättegrön töja och 1 skjot/tröja (sådan där tröja med inbyggd skjortdel i krage och manchetter). Både det jag letade efter och lite annat med andra ord. Hunnit med att stryka lite så för en gångs skull har vi tom strykpåse bara 5 dagar efter tvättkväll. Otroligt, så har det inte sett ut på en evighet.
Och apropå evighet, eller snarare Carola så tycker jag på sätt och vis att det var helt rätt att hon inte gick vidare till Globen i gårkväll. Alltså, varför kan inte de här gamla vinnaran ge sjutton i att vara med? Varför inte låta nya artister få ta plats? Och varför evisas tidningarna med att mer eller mindre avgöra hela slaget innan det ens har börjat, bara för att Carola, Perelli, Isaksson och Strömsted är med. Ska de vinna bara för att de sedan tidigare är bra? För att de på något sätt förtjänar det för lång och trogen tjänst? Menar, mer än en gång har man läst om hur hemskt det är att inte de rutinerade artisterna går vidare. Nej, har de inte en bra låt så ska de inte göra det. Och sorry, Carolas låt var inte bra. Okej, den var inte dålig heller, men jag kan fortfarande inte komma ihåg hur den går. Sanna Nilsen och Fridas låter däremot kommer jag fortfarande ihåg hur de går trots att det är flera veckor sedan jag hörde dem.
Men som jag skrev, jag tycker bara att det på sätt och visa var rätt att hon inte gick vidare. Fel är att Nordman gick vidare istället för dem. För helt ärligt, de är inte bra. Otroligt mossigt och tråkigt och nej hu, inte bra alls. Carola kan ju faktiskt sjunga, inge snack om saken. Men ändå, hon platsade i år inte i Globen.
Fridens!
Vem är det som har dålig koll?
Följande sägs på nyheterna i morse angående ett rån mot ett Swedbank kontor som ägde rum i gårkväll:
"Om rånarna fick med sig något byte är ännu oklart". Oklart för vem tänkte jag då. Polisen - ja, jo, så kan det ju vara att de ännu inte fått alla fakta. Media - ja, det är väl inte så konstigt om de inte får veta precis allt. Banken - det hoppas jag verkligen de har koll på för annars har de ruggit dålig koll på sina kontor.
Bara en liten reflektion sådär.
Hitills i år har jag vid varje arbetsveckas slut nästan i panik konstaterat att det var fredag och att jag inte alla hunnit med det jag skulle. Nu är första veckan i år som jag säger "Tack gode gud det är fredag". Så trött så ögonen går i kors efter att varje kväll den här veckan jobbat sent. Men så blir det ibland. Idag ska jag dock packa ihop tidigt och förhoppningsvis lämna kontoret om 30 min. Sedan ska det nog bli en liten promenad i solen i alla fall. Det kan man behöva.
Trevlig helg på er!
Jag vet i alla fall vilka som är med i Melodifestivalen
Börjar vi helt enkelt bli gamla? Det kanske inte handlar om ålder iofs, men vi hänger helt klart inte längre med.
Fast makens kommentar efter senaste frågetecknet och muttrande om ålder var så skön. " Vi vet i alla fall vilka som är med i Melodifestivalen". Men fan vet om det är något bra. ;-)
Fridens!
Knarka lite...
När jag köper böcker blir det sällan en bok. Det går ju liksom inte att begränsa sig. Det märktes tydligt i morse. Var på bokrean. Kassen blev tung. Ett antal hundra spenderades. Och då kan det ju tilläggas att jag inte köpte en enda skönlitterär bok, eftersom det på vanliga bokhandlar inte finns pocketböcker på rean. De får man köpa på nätet istället. Men på vanliga bokrean finns det massor av kokböcker! Idag blev det fem böcker på mattemat, varav fyra innehåller recept och en goda råd i köket. Som att jag eg behöver fler kokböcker. Hyllorna i köket är fulla, men det går alltid att byta ut dem. Översta hylla använder jag knappt, där kan jag nog plocka bort några.
Så nu står bokkassen här brevid skrivbordet och ropar på mig. Får slö dövörat till under dagen. Men ikväll, då ska jag lustfyllt bläddra igenom dem. Nästan febrigt vända blad. Njuta av dess bilder, drömma mig bort i texterna, sukta efter nya uppleverler i bokens värld.
Bokknarka är härligt!
Fridens!
Relik!
Går ju som ni vet och simmar på tisdagar och torsdags mornar. Om det kan jag eg skriva en hel del, om "plasktanten" kvinnan i sliverfärgade simmössan som aldrig sitt på plats, "bastuherrarna", gamla gubbarna som envisas med att gå halva bassänglängden, snabbsimmaren som inte tar någon hänsyn alls till andra och mycket mer. Men det får bli en annan gång.
Men i morse när jag stod och bytte om efteråt kommer det en kvinna in och börjar ställa in väskan i skåpet, ta av sig skorna och så halar hon upp en stor walkman ur ficka. Ni vet, föregångaren till mp3-spelaren. Nej, inte en portabel cd-spelare som var högsta nivån av finess för 5 årsedan utan en riktig gammal aparat för kassetband. Jag trodde helt ärligt inte att det fanns någon som använde sådanan fortfarande! Jag har tvingat J att spara sin gamla gula Walkman, just för att det är en rolig relik men inte för att anävnda. Minns ni föresten att vi här i Sverige envisades med att kalla dem för freestyls? Varför gör vi så i sverige, väljer ett helt annat namn än alla andra, men inte tar ett svenskt namn utan ett annat engelskt?
Fridens!
Offeciellt
Dement?
Konstaterade återigen att jag nog är dement, eller på väg att bli. Jag satt i morse i soffan och tänker, idag ska jag ta med bröllopstidningarna till kollegan och samt ta med mina handböcker i några specialprogram till jobbet. Fem minuter senare lämnar jag lägenheten och har jag med mig tidingar eller böcker?! Nej! Så här har jag hållt på i flera veckor. Helt omöjligt att få med mig sakerna. Har alltid en block och penna liggandes i skrivbordslådan för jag kommer alltid på saker på kvällen när jag ska somna och dels kan jag inte somna om jag ligger och tänker på det dels så om jag somnar så glömmer jag det morgonen efter.
Och på tal om lappar, kanske dags att åtgärda gårkvällens skrivna lapp.
Fridens!
Nu så!
Och lägligt nog så är det tjejpub på jobbet ikväll så jag får ta ett glas vin med kollegorna för att fira. :-)
Fridens!
Norenväder
Dagen började dessutom helt underbart med en migränattack. Känner dock igen dem numera och har tabletter hemma. Att de tog fram receptfria tabletter för migrän är bland det bästa som hänt medicinfronten (talar iofs ur min högst personliga synvinkel och tänker inte på hiv-bromsmediciner, cancervaccin och annat bra). Så med två migräntabletter och 30 min extra sova på soffan så hävdes faktiskt attacken så pass att jag kunde gå til jobbet. För lägesrapporten ska in idag och det finns inte på kartan att jag är hemma, då ska jag vara dödligt sjuk typ. (jag som sitter med sammanfattandet av den). Så nu går jag med en liten molande känsla bakom ögat och toppar migräntabletterna med bamylkoffein. Oxå en alldeles förträfflig tablett. Inte bara häver smärtan snabbt, den har en viss uppiggande effekt oxå.
Tur man är kvinna och sminkar sig då. För make-upen gör verkligen under en dag som denna. Har föresten hittat en ny prodkt som jag är helt såld på, mousse ögonskugga. På mig har skuggor normalt en förmåga att endera försvinna under dagen eller lägga sig i fula vecka. Men denna sitter bra hela dagen, flyter inte in i veck och är lätt att applicera. Underbart att det finns något att glädja sig åt en dag som denna.
Friden!
75 semlor
Så många semlor har jag tyckt in i kylen på jobbet idag. 75 semlor är mycket semlor. Typ en hel stor kyl full. Men de lär nog gå åt i ett nafs här på kontoret. Bild kommer sedan på hur det såg ut.
Summa sumarum
Men jag är inte superbra på Words alla specialfunktioner. Jag har ju länge varit van att redigera text i InDesign som normalt används för tidnings- och boklayout typ och de är inte uppbygda på samma sätt som Word. Men det tar sig, jag blir bättre och bättre på tabeller och clipart även i Word.
Men om jag är dålig på Words så är det ingenting hur dålig jag är på Excel. Fram tills förra veckan kunde jag inte ens koda så enkla saker som summan av två rutor. Men det fick jag visat för mig och idag har jag gjort ett fint litet Excelark över förbrukade timmar i vårat delprojekt. Med autosumering och autouträkning av snittid per person. Känner mig riktigt stol över att jag fick till det. Och J, dö inte av skratt är du snäll.
Kanske skulle jag försöka att få igenom en kurs i Excel som kompetensutveckling nu när jag blir anställd. Vore ju bra att även lära sig hur man låser rubrikrader och andra käcka saker.
Fridens!
PS. Visst har jag fått upp frekvensen av mitt skrivande så säg? Ibland flera inlägg per dag. Det är dock ganska skralt med kommentarer. Har väl helt enkelt inte så många läsare ;-). DS.
Om konsten att undvika
Det är helt otroligt vad mycket man kan få gjort när man försöker undvika något. ;-) Planen var i går att sitta med min gamla restuppgift ett tag, men istället lyckades jag städa (damsuga, damma, torka av luckorna i köket och porslinet i badrumme, damsuga soffan med mera), ha lite klädvård, sortera papper och städa nattduksbordslådan. Dessutom avslutade jag mitt mångåriga medlemskap på Lunarstorm.
Lunarstorm är för er som inte vet det typ föregångaren till Facebook. Lunar lever ännu idag, men numera är det mest under 20-åringar som är med där. När jag gick med för sisådär 7 årsedan eller så var åldern mycket mera spridd än nu. Och istort sätt alla vännerna fanns där. Det funkade på i stort sätt samma sätt som Facebook. Det är även anledning till att jag inte är med på just Facebook, känns väldigt been there - done that för mig.
En rolig grej dock med att jag avslutade medlemskapet var att jag bemödade mig med att kopiera ut alla mina gamla bloggar från Lunar. Det blev sisådär 250 sidor blogg! Jag kan konstatera att jag är lyckligare idag, skrev roliga då och hade betydligt mycket mer tid över för att hitta på roliga bloggidér när jag pluggade. Jag har skrattat gott när jag läst lite här och där, och blivit lite vemodig över vissa inlägg. Det var ganska svart där under några år kan jag nu så här efteråt konstatera. Det hade jag nog lyckats förträngt. Det är resor och människor jag nästan glömt bort som dyker upp.
Jag såg också en massa gamla utryck jag hade glömt att jag använde mig. Skrev ofta om monster i magen. Det var ångesten det. "Våpet och blondinen som slapp ut ur mig" (var eg vännen Susannes utryck som jag lånade) använde jag mig oxå av, det var fånigheter det. Jag körde ett tag med en lite annan signatur än mitt vanliga Friden (eller snarare ett tillägg). Det jag hade skrivit om tex baksmälla fick finnas med i signaturen. (se nedan för exempel). Lite kul grej faktiskt nu när jag ser den. Under perioden jag gick på min skrivarkurs ser jag mer dikter i bloggen och ett mer broderande språk än jag har nu. Saknar faktiskt det. Och när jag väl blivit klar med mina restuppgifter (menar, hemmet kan bara bli så rent så tillslut måste jag ta tag i det och sluta undvika) ska jag nog titta mig om efter en skrivarkurs och nära drömmen om att en dag författa en novellsamling. Jag har ju till och med namnet klart på den.
Fridens!
Lunarstorm - nu inte längre en del av Jenny ;-)
