Trångbodd?
Har en lugn morgon, möten som börjar klockan nio och inte på kontoret utan närmare hemmet. Ger lite lugn och ro i en annars ganska stressig jobbvardag. Så jag har läst tidiningen fultt ut idag, även sidorna som i DN går under namnet Insidan. För er som inte läser DN så är det lite fördjupade repotageserier kring olika ämnen. Det har varit om syskon, psykisk ohälsa med mera. Idag handlade det om trångboddhet.
Enligt den norm för trångboddhet som Boverket sätter upp så blir en familj med två vuxna och två barn trångbott i en trea. Normen stipulerar att man ska ha 1 rum per person, äkta makar och sambor delar dock. Vardagsrum och kök får inte räknas in. Alltså, normen säger att barnen ska ha eget rum.
När normen kom kunde man bo 8-9 personer i en etta med ett litet kök. Då behövdes normen för att råda bot på hygienski misär och liknande. Men idag, i vårt moderna samhälle, hur i hela fridens namn kan en tvåbarns familj i en trea på 70 kvadrat räknas som trångbodda? Vad är det som gör att vi hela tiden måste distansiera oss från varandra? Mår verkligen barn dåligt av att dela rum? Jag har väldigt svårt att tro det. Jag är själv visserligen uppväxt i villa och jag och syrran hade varsitt rum. Inte stora rum, men avskilda från varandra. Skulle vi ha haft det sämre som barn om vi hade delat på ett rum? Jag har som sagt väldigt svårt att tro det. Jag tror att det finns andra saker som avgör det.
Grannarna ovanpå oss har två små killar, tror de är 3 och 1,5. De delar på ett rum. Men det är ju inte bara där de är och leker. Vi hör när de har sina race genom lägenheten och just nu verkar hoppning vara väldigt roligt, det är i alla fall de ljuden vi hör i vardagsrummet på morgon och kvällen. Jag tycker nog mest att det låter som att de är ute i vardagsrummet och köket. Det handlar väl lika mycket om hur mycket ytor man har att röra sig på i övrigt som om ett eget rum! Om man har sitt eget rum, men aldrig för leka och springa i resten av lägenheten/huset är det bättre än att dela rum men ha resten av lägenheten som rörelseyta? Tror inte det.
Nej, den normen var bland det fyrkantigaste jag hört på länge. Den är till och med så fyrkantig att en person som bor själv på 40 kvadrat fördelat på ett rum och kök är trångbodd. Hur knäppt är inte det? Hur långt har inte välfärdsreglerna gått då?
Fridens!
Ps. Försökte länka till artikeln på Dn.se men den ligger inte upp där. Misstänker att det tar någon dag innan den finns där.
Enligt den norm för trångboddhet som Boverket sätter upp så blir en familj med två vuxna och två barn trångbott i en trea. Normen stipulerar att man ska ha 1 rum per person, äkta makar och sambor delar dock. Vardagsrum och kök får inte räknas in. Alltså, normen säger att barnen ska ha eget rum.
När normen kom kunde man bo 8-9 personer i en etta med ett litet kök. Då behövdes normen för att råda bot på hygienski misär och liknande. Men idag, i vårt moderna samhälle, hur i hela fridens namn kan en tvåbarns familj i en trea på 70 kvadrat räknas som trångbodda? Vad är det som gör att vi hela tiden måste distansiera oss från varandra? Mår verkligen barn dåligt av att dela rum? Jag har väldigt svårt att tro det. Jag är själv visserligen uppväxt i villa och jag och syrran hade varsitt rum. Inte stora rum, men avskilda från varandra. Skulle vi ha haft det sämre som barn om vi hade delat på ett rum? Jag har som sagt väldigt svårt att tro det. Jag tror att det finns andra saker som avgör det.
Grannarna ovanpå oss har två små killar, tror de är 3 och 1,5. De delar på ett rum. Men det är ju inte bara där de är och leker. Vi hör när de har sina race genom lägenheten och just nu verkar hoppning vara väldigt roligt, det är i alla fall de ljuden vi hör i vardagsrummet på morgon och kvällen. Jag tycker nog mest att det låter som att de är ute i vardagsrummet och köket. Det handlar väl lika mycket om hur mycket ytor man har att röra sig på i övrigt som om ett eget rum! Om man har sitt eget rum, men aldrig för leka och springa i resten av lägenheten/huset är det bättre än att dela rum men ha resten av lägenheten som rörelseyta? Tror inte det.
Nej, den normen var bland det fyrkantigaste jag hört på länge. Den är till och med så fyrkantig att en person som bor själv på 40 kvadrat fördelat på ett rum och kök är trångbodd. Hur knäppt är inte det? Hur långt har inte välfärdsreglerna gått då?
Fridens!
Ps. Försökte länka till artikeln på Dn.se men den ligger inte upp där. Misstänker att det tar någon dag innan den finns där.
Gröna fingrar?
Jaha, då var våren igång på allvar, i alla fall på min balkong. Även om helgens väder envisades med att vara dåligt och ruskigt och kallt, så har jag fixat med balkongen. Mamma och pappa var på besök så medan pappa och maken fixade en hylla längs med räcket på balkongen for jag och mamma iväg på en miniturne på platskolor. Resultatet blev en klematis, en fuxia, lite petunior, smultronplantor, en citronmelis, en dragon och så några påsar med frön, rädisor, sallad och persilja. Så gårdagskvällen ägnades åt att få ner dessa saker i krukor, plantera om det som jag köpt och dessutom planera om de tre tomatplantor jag fick av mamma. Så nu är det typ fullt på balkongen. Men det kommer att bli mysig där sedan.
Jag har lite bilder hemma som jag ska försöka lägga upp i kväll så får ni se.
Fridens!
Jag har lite bilder hemma som jag ska försöka lägga upp i kväll så får ni se.
Fridens!
New York, New York (äntligen)
Ja, nu är det över två veckor sedan vi kom tillbaka från vår underbara resa i the big appel, och jag inser att det kanske är dags att skriva något om det här på bloggen. Har bara haft sjukt mycket att göra sedan vi kom hem, ska aldrig mer ta semester när alla andra fortsätter att jobba.
Alltså, det var en underbar resa, staden var verkligen allt jag föreställt mig och mer därtill. Längtar jag tillbaka? Helt ärligt? Nej. Jag skulle inte vara utan det och som sagt, det var en underbara resa, men det är inte en stad för mig helt enkelt. Gud så mycket ljud och så mycket intryck att det tillslut blev förmycket.
Men vi ska inte börja med att grotta i det som var jobbigt. Det var massor som var härligt och helt underbart. Vi hade toppenväder, typ 22-23 grader varmt och soligt. Jag våldsshoppade och spenderade en massa pengar på läder, bland annat en rosa jeansjacka från Ralph Lauren och byxor från Calvin Kline - det har jag aldrig kunnat gjort förtut och jag hade massor av val som jag ratade! Vi var uppe i Empier State på kvällen och såg staden i ett helt underbart kvällsljus. Mörk och så miljoner lampor. Jag älskar städers ljus i mörker. Vi åkte turistbuss en hel dag och fick se massor av staden och underhållning av roliga infödda newyorkbor som var guider. Vi var på musikal och såg Wicked, hade jättebra platser på 15 raden ganska rakt framför scenen och jag vill bara gå och se den igen. Köpte musiken och har det nu i musikspelaren när jag cyklar till jobbet. Vi åkte ut till Ellis Island och tittade på utställningarna över minigranterna och letade efter svenskar som gett kommentarer eller fanns med på bild. J har släkt som utvandrat, tyvärr hade han inte namnen på dem så vi kunde inte kolla upp dem i registren.
Vi var en till Bronx zoo, och jag fotade gorillorna som om mitt liv hängde på det. ;-) Men de var ju så söta och vi fick jättefin möjlighet till foto (eller ja, jag i eg) när de blev matade. Vi var oxå till Brooklyn och jag har lite svårt att förstå alla de där Manhattanborna som inte kan tänka sig att bo utan för just den ön, det fanns ju jättefina områden i bland annat Brooklyn. Iofs finns det verkligen jättefina oråden på Manhattan. Alla gator på övre ön med fina fronter och när vi var där, blommande päron- eller körsbärsträd som bildade en båge över gatan. Men Brooklyn Hights var jättemysigt och där skulle jag verkligen kunna tänka mig att bo.
Konstigaste inköpet var nog en salladsslunga, potatisskalare och slickepott. De har jätteroliga köksbutiker där nämligen. Köpte också två lite roliga böcker, en om Sex and the City och en om Uggly Betty. Kunde ju inte köpa tv-serier på dvd eftersom det var fel region, men böcker är ju gränslösa. Och det verkade nästan ha gränslöst mycket kokböcker, som himmelriket för en annan som älskar kokböcker, men jag höll mig i skinnet, köpte ingen. (om man inte räknar boken och knivar som det faktiskt var J som ville köpa, och det gör jag inte ;-) )
Vi bodde nära Central Park och promenrade i delar av den fler gånger. Jag förstår att newyorkborna älskar sin park, utan den hade staden blivit ganska hemsk tror jag. Vi lyckades föresten på en halvtimmes promenad se hela 32 ekorrar i parken!
Men som sagt, jag blev inte NY färlst. Jag känner inte att jag bara mååååste åka tillbaka, snarare känner jag mig mätt och belåten på stan. Det blev liksom förmycket. Förmycket folk, förmycket ljud, förmycket intryck, förmycket rörelse osv. Det var på slutet så illa att jag blev jätteirriterad på alla o-oljade bilbromsar. Det var som att jag ljudallergisk nästan. Det var liksom aldrig tyst. Aldrig stilla. Det var ständig rörlse, ständigt flöde av ljud. Inte ens på hotellrummet eftersom vi bodde mitt emot hissen och dörren av inte direkt ljudisolerad. Och att det inte var några treglasfönster inte. Och det funkade inte riktigt med maten för mig. Det var ganska fet mat och vi hittade väl inte dirket superställena, men vi åt en hel del bra mat oxå. Men jag saknade fullkornsbröd och mjölk, helt klart. Det är bara att konstatera, när vi åker på semester ska vi ha lägenhet med pentry/kök för att det ska funka för mig.
Det var häftigt med alla stora byggnader, de storslagna butikerna och så, men tillslut blir det förmycket. Och jag lockas inte så mycket av det helt enkelt. Även som shoppingen var suverän och vi bara skrapade på ytan så räcker det helt enkelt inte. För mig så behövs det mer. Men aldrig att jag skulle velat vara utan den här resan och det var verkligen jättekul! Bara att vara, att se alla platser man ser i tv-serier och filmer, att uppleva allt det man hört om var jättehäftigt.
Vad var det bästa med resan? tja, det är svårt att plocka ut en enskild sak men något jag inte skulle velat vara utan då? Empier State på kvällen skulle jag inte velat ha missat, och Wicked var just det, Wicked. Men bäst var nog att jag och J fick massor av tid tillsammans och bara rå om varandra.
Fridens!
Alltså, det var en underbar resa, staden var verkligen allt jag föreställt mig och mer därtill. Längtar jag tillbaka? Helt ärligt? Nej. Jag skulle inte vara utan det och som sagt, det var en underbara resa, men det är inte en stad för mig helt enkelt. Gud så mycket ljud och så mycket intryck att det tillslut blev förmycket.
Men vi ska inte börja med att grotta i det som var jobbigt. Det var massor som var härligt och helt underbart. Vi hade toppenväder, typ 22-23 grader varmt och soligt. Jag våldsshoppade och spenderade en massa pengar på läder, bland annat en rosa jeansjacka från Ralph Lauren och byxor från Calvin Kline - det har jag aldrig kunnat gjort förtut och jag hade massor av val som jag ratade! Vi var uppe i Empier State på kvällen och såg staden i ett helt underbart kvällsljus. Mörk och så miljoner lampor. Jag älskar städers ljus i mörker. Vi åkte turistbuss en hel dag och fick se massor av staden och underhållning av roliga infödda newyorkbor som var guider. Vi var på musikal och såg Wicked, hade jättebra platser på 15 raden ganska rakt framför scenen och jag vill bara gå och se den igen. Köpte musiken och har det nu i musikspelaren när jag cyklar till jobbet. Vi åkte ut till Ellis Island och tittade på utställningarna över minigranterna och letade efter svenskar som gett kommentarer eller fanns med på bild. J har släkt som utvandrat, tyvärr hade han inte namnen på dem så vi kunde inte kolla upp dem i registren.
Vi var en till Bronx zoo, och jag fotade gorillorna som om mitt liv hängde på det. ;-) Men de var ju så söta och vi fick jättefin möjlighet till foto (eller ja, jag i eg) när de blev matade. Vi var oxå till Brooklyn och jag har lite svårt att förstå alla de där Manhattanborna som inte kan tänka sig att bo utan för just den ön, det fanns ju jättefina områden i bland annat Brooklyn. Iofs finns det verkligen jättefina oråden på Manhattan. Alla gator på övre ön med fina fronter och när vi var där, blommande päron- eller körsbärsträd som bildade en båge över gatan. Men Brooklyn Hights var jättemysigt och där skulle jag verkligen kunna tänka mig att bo.
Konstigaste inköpet var nog en salladsslunga, potatisskalare och slickepott. De har jätteroliga köksbutiker där nämligen. Köpte också två lite roliga böcker, en om Sex and the City och en om Uggly Betty. Kunde ju inte köpa tv-serier på dvd eftersom det var fel region, men böcker är ju gränslösa. Och det verkade nästan ha gränslöst mycket kokböcker, som himmelriket för en annan som älskar kokböcker, men jag höll mig i skinnet, köpte ingen. (om man inte räknar boken och knivar som det faktiskt var J som ville köpa, och det gör jag inte ;-) )
Vi bodde nära Central Park och promenrade i delar av den fler gånger. Jag förstår att newyorkborna älskar sin park, utan den hade staden blivit ganska hemsk tror jag. Vi lyckades föresten på en halvtimmes promenad se hela 32 ekorrar i parken!
Men som sagt, jag blev inte NY färlst. Jag känner inte att jag bara mååååste åka tillbaka, snarare känner jag mig mätt och belåten på stan. Det blev liksom förmycket. Förmycket folk, förmycket ljud, förmycket intryck, förmycket rörelse osv. Det var på slutet så illa att jag blev jätteirriterad på alla o-oljade bilbromsar. Det var som att jag ljudallergisk nästan. Det var liksom aldrig tyst. Aldrig stilla. Det var ständig rörlse, ständigt flöde av ljud. Inte ens på hotellrummet eftersom vi bodde mitt emot hissen och dörren av inte direkt ljudisolerad. Och att det inte var några treglasfönster inte. Och det funkade inte riktigt med maten för mig. Det var ganska fet mat och vi hittade väl inte dirket superställena, men vi åt en hel del bra mat oxå. Men jag saknade fullkornsbröd och mjölk, helt klart. Det är bara att konstatera, när vi åker på semester ska vi ha lägenhet med pentry/kök för att det ska funka för mig.
Det var häftigt med alla stora byggnader, de storslagna butikerna och så, men tillslut blir det förmycket. Och jag lockas inte så mycket av det helt enkelt. Även som shoppingen var suverän och vi bara skrapade på ytan så räcker det helt enkelt inte. För mig så behövs det mer. Men aldrig att jag skulle velat vara utan den här resan och det var verkligen jättekul! Bara att vara, att se alla platser man ser i tv-serier och filmer, att uppleva allt det man hört om var jättehäftigt.
Vad var det bästa med resan? tja, det är svårt att plocka ut en enskild sak men något jag inte skulle velat vara utan då? Empier State på kvällen skulle jag inte velat ha missat, och Wicked var just det, Wicked. Men bäst var nog att jag och J fick massor av tid tillsammans och bara rå om varandra.
Fridens!
