Tur...
..att den här dagen är över och man nu får gå hem. För det är inte min dag idag. När jag gick ifrån mitt externa möte verkade det ju inte regna. Det gjorde det. Lite, sedan blev det mer. Mycket mer. Tur regnjackan var med. Sedan när jag står vid rödljuset och ska cykla iväg så slinter jag på trampan, tappar skon, fastnar med byxbenet i trampan och ramlar åt sidan och slår i marken med cykeln över mig. Lite öm i handflatan och en ännu mer repig ring plus ett trasigt byxben blev de bestående resultaten av det. Bortsettfrån från skämmigheten av att ramla så totalt åt sidan när man står still. Skakade i ordning min lunch och lyckades spilla pulver på byxorna, var sannerligen inte bara att borsta bort utan det lämnade ordentliga spår. Spelar ingen roll, byxorna måste ju ändå lagas innan vidare användning. Spiller sedan shake på min skjorta. *suck*
Eftermiddagen = ingen inspiration alls till att jobba. Tog typ eftermiddagen att skriva rent minnesanteckningarna som kanske skulle tagit max en timme. Surfat resor istället. Gör sedan i ordnings shake nummer två. Lyckas då med konststycket att få den att öppna sig medan jag skakar så nu har jag torkat upp halvblandad shake från hela min arbetsplats och mig själv. Tänker att jag ska flytta shaken så jag inte slår ut den medan jag torkar upp men tänker inte på att min vattenflaska står kvar och lyckas slå ut den med innehåll. Mera torka.
Så nu skiter jag i det här och åker och tränar med träningsbyxor (för jag var såklart omklädd vid shake nr 2!) fuktiga av shake. Funderar på om det är säkert för mig att cykla hem eller om jag kommer bli påkörd på vägen. Fast med tanke på att min dag mer verkar präglas av klumpighet så snubblad jag väl på tröskeln till träningslokalen och slår ut tänderna. Eller något sådant.
Fridens!
